Widar I helgen presenterades årets sista partipolitiska Sifo i Svenska Dagbladet. Mellan januari och december 2017 har det gått lite upp och ner för partierna - mest dramatiskt har det varit för Moderaterna - men så här vid årets slut kan vi ändock konstatera att partierna i december befinner sig ungefär på samma nivåer som i januari. Under ytan står nog alls inte allt så still som Sifomätningen indikerar. Ett par strofer ur den säsongsaktuella Staffansvisan sammanfattar det dagspolitiska läget på ett utmärkt sätt: "Ingen dager synes än. Men stjärnorna på himmelen de blänka."

Några trovärdiga majoriteter kan ännu inte anas där framme. Partiledarna ska kanske inte liknas vid några himmelska stjärnor. Men nog blänker det om flera utav dem. Mest strålglans sprider den nyaste i kretsen. Ulf Kristersson valdes till ordförande för Moderaterna så sent som den 1 oktober i år. Han har fått en rekordstart i sitt nya uppdrag och har nu återfört M till en storlek runt 22 procent. Stefan Löfven blänker måhända mer lågintensivt på den partipolitiska himlen. Uthålligheten och stabiliteten kan dock ingen klaga på. Socialdemokraterna tycks vara fast förankrade vid 29 procent i opinionen. Vilket är en remarkabel prestation som dessvärre skyms av de uppblåsta självbilder från anno dazumal som ännu florerar inom Socialdemokraterna. Stefan Löfven har haft ansvaret för S under den sannolikt mest dramatiska perioden sedan den chockartade valförlusten 1976; efter 44 års obrutet regeringsinnehav. Men oavsett vad som händer förefaller Löfven att landa på båda fötterna i närheten av just 29 procent. Vilket i mina ögon är stjärnklart strongt.

Annie Lööf är solklart en stjärna att räkna med när dagern så småningom gryr för Sveriges nya politiska ordning. Centerpartiet är erfaret, pragmatiskt och förhandlingsvilligt. Annie Lööfs utstuderat liberala position är inget hinder för att samverka med något av de två stora och för dagen mer socialkonservativa partierna.

Stjärnan Jimmie Åkesson har en nyckelroll. Med sina 15-18 procent blänker och blinkar han åt olika håll. Åkessons främsta bedrift är att han tvingar de andra - framförallt S och M - att skärpa sig. Vilket är nog så viktigt när vi nu snart träder in i valåret 2018.