Widar Jabar Amin är riksdagsledamot för Miljöpartiet. I en debattartikel i Svenska Dagbladet jämför han partiledningen med den nyligen avgångne diktatorn Robert Mugabe i Zimbabwe. Pernilla Stålhammar är riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson. I ett inlägg på Facebook berättar hon om en våldsam kärleksaffär med en tjänsteman på MP: s riksdagskansli. Mannen fick senare sluta sin tjänst på riksdagen eftersom han enligt partiledningen hade osunda kontakter med Ryssland. Stålhammar skriver på Facebook att ”han (den tidigare älskaren) och hans allierade på höga positioner med tydliga kontakter med just denna makt har gjort allt för att dreva mot mig på olika vis inte minst nu i provvalet."

Mer att läsa: Värt lite spott och spe.

Stefan Nilsson var intill alldeles nyss riksdagsledamot för Miljöpartiet. Efter anklagelser (som han förnekar) om att ha begått sexuella trakasserier mot partivänner har Nilsson hoppat av MP: s riksdagsgrupp och tänker framleva sina dagar fram till valet 2018 som politisk vilde i riksdagen.

Lägg därtill en opinionsmässig tillvaro endast strax över fyra procentsspärren till riksdagen. Minns även de två tidigare statsråden Åsa Romson och Mehmet Kaplan som tvingats att avgå. Ha också i åtanke de "fyras gäng" - Valter Mutt, Annika Lillemets, Carl Schlyter och den ovan nämnde Jabar Amin - som under en stor del av mandatperioden har utgjort en egen grupp i riksdagen eftersom de betraktat sig som de enda sanna uttolkarna av miljöpartiets politik.

Miljöpartiet känns kort sagt inte helt harmoniskt.

Mer att läsa: Riksdagens nya parti ger hopp.

Att det bråkas och slåss om positioner i ett parti är i och för sig inte något märkligt. De interna kamperna är oftast betydligt hårdare och "blodigare" än de externa bråken och debatterna med politiker från andra partier. Öppna anklagelser om Mugabeliknande diktaturfasoner, om sexuella trakasserier och om olämpliga kontakter med Ryssland hör dock till ovanligheterna inom riksdagspartierna. Miljöpartiet sticker ut skulle vi kunna säga.

Sannolikt är det regeringsdeltagandets alla reträtter och tvångsmässiga tvärvändningar som triggar problemen och konflikterna inom MP. Partiet var nog inte moget för regerandets verklighetskonfrontationer. Och nu känns MP som snubblande nära ett övermoget haveristparti.