Debatt Den liberala rörelsen i Sverige startades under 1800-talet av ämbetsmän, företagare och bönder som en reaktion mot ett orättvist samhälle. Demokrati, folkbildning och likhet inför lagen var några

centrala frågor som drevs, men också näringsfrihet och frihandel. Deras strävan mot ett rättvisare samhälle ledde så småningom till att Sverige fick allmän och lika rösträtt för män (1909) och sedan

även för kvinnor (1919).

Sociala reformer har alltid stått högt på dagordningen, men också den enskilda individens eget ansvar. Sverige har tack vare dessa liberala pionjärer blivit ett rättvisare och

mer jämställt samhälle och samtidigt, via näringsfrihet och frihandel, skapat tillväxt och välstånd. Det är ingenting som kommit gratis, utan skapats av en stark övertygelse om att samhället går att

förändra, hårt arbete och en framtidstro. Det är ett arv att vara stolt över och samtidigt något som vi måste förvalta och utveckla för framtiden om vårt välstånd skall bestå. Idag ser vi att vår

samhällsmodell återigen skapar orättvisor som på sikt riskerar skapa stora klyftor, med ökade samhällskostnader, minskad framtidstro och sänkt konkurrenskraft som följd. Ett område där

orättvisan kanske syns tydligast är skillnaden på service mellan stad och land.

Sverige är ett till ytan förhållandevis stort land och en stor del av landets befolkning bor på landsbygden. Samhällsservicen varierar stort och i huvudsak finns den i staden. Stora områden i Sverige har inte inom rimligt avstånd tillgång till väsentliga delar av samhällsservice.

Infrastrukturen på landsbygden inskränker sig till viss kommunal väghållning, postutlämning – vilken ofta sker långt från de boende – räddningstjänst, hemtjänst för äldre och sjuka, sophämtning,

slamsugning med mera. Ofta med en mycket begränsad service och med höga avgifter. Brist på fungerande bredband, kollektivtrafik, sjukvård och annan service som är självklar i staden är långt

ifrån självklar på landsbygden. Medborgare på landsbygden har ofta en högre skatt än boende i staden när alla avgifter räknas in. Tar man även in den samhällsservice som endast finns tillgänglig i

staden blir skatteskillnaden än större mellan stad och land. Ett sådant samhälle är inte bara orättvist utan bidrar också till en ökad urbanisering. En urbanisering som gör oss exportberoende och sänker

Sveriges konkurrenskraft. Självfinansieringsgraden minskar, de sociala klyftorna växer, vi får en ökad klimatpåverkan och en ökad kriminalitet. Vilket får samhällsekonomiska konsekvenser i form av

ökade samhällskostnader.

Jag har därför motionerat till Liberalernas landsmöte om att utreda möjligheten att införa en differentierad skatt i Sverige utifrån tillgången till samhällsservice. Min

förhoppning med en sådan utredning är också att samtidigt få igång en diskussion om vilket serviceutbud som varje skattebetalare rimligen borde få tillbaka för sina betalade skattekronor. Det är dags för den liberala rörelsen att återigen resa sig och stå upp för ett jämställt samhälle, där varje individ ges möjlighet att blomma ut. Ett samhälle fyllt av framtidstro.