Widar Ibland känner man sig som i ett läge där man liksom är omgiven av överdrifter och av konstiga utspel. Nu känns det lite som ett sådant läge i politiken. Överdrifter och utspelslust triggas av det mycket osäkra politiska läget där den gamla ordningen har tagit slut och där det tycks dröja tills en ny parlamentarisk ordning har satt sig i riksdagen. Konstiga och symbolpolitiska utspel eggas också av förhållandet att så många partier och politiker har så svårt att sakligt diskutera problem och omständigheter som på olika sätt är relaterade till invandring och folkvandring och till Sverigedemokraterna. Debatterna blir därför ofta av ställföreträdande karaktär; istället för att till exempel ta svåra och sammansatta och vuxna debatter om islams eventuella konflikter med det rationella och sekulära svenska samhället så kräver någon politiker högljutt att böneutrop från moskéer ska förbjudas medan andra högljutt kräver att religiösa skolor ska förbjudas.

Herre min gud; finns det ens mer än någon enstaka moské i Sverige som ägnar sig åt böneutrop? Och Herre min skapare, hur kan 71 skolor - varav de flesta mycket välfungerande och varav 59 stycken är kristna - utgöra ett förbudsobjekt för det stora regeringspartiet?

Häromdagen lyssnade jag på Jimmie Åkesson; partiledare för SD. Han intervjuades av reportrar på DN. Åkesson sade sig längta tillbaka till den tid då "herrar i kostym förde sakliga och allvarliga samtal om politik där alla fick tala till punkt." Man skulle kunna säga att Åkesson har tröttnat på sig själv. Det fanns en tid när han och SD var tämligen ensamma om överdrifter och hårt skruvade utspel om till exempel muslimer som det stora hotet för Sverige (2009), om tiggeri (2014) och då SD orsakade kaos genom att fälla regeringen Löfvens första budget (2014).

Nu har kuttingen vänts. SD vill konsolidera de framgångar som utspelen skapat. Andra partier vill knapra åt sig - ta tillbaka - väljare som gått till SD genom egna utspel på det islammuslimska fältet. Eftersom dessa utspels orsaker samtidigt ska förnekas så blir attackerna av ställföreträdande karaktär. Därför utslungas förbudshot mot några tusen förvånade skolelever. Därför utslungas förbudshot mot böneutrop som knappt någon hört. Förhoppningen är att väljarna på egen hand ska förstå partiernas egentliga budskap.

Vad säger ni damer och herrar i politiken; nog vore det bättre med en rakare och sakligare debatt om riktiga problem?