Widar Ett mer aggressivt Ryssland har fått den hotande ofredens vågor att skvalpa alltmer oroväckande på Östersjön; fredens hav som det kallades för inte så länge sedan.

På måndagskvällen hade Allmänna försvarsföreningen med landshövding Elisabeth Nilsson i spetsen lockat uppemot 150 människor till Flygvapenmuseum i Linköping för att lyssna på föredrag och samtal om krig och fred i vår närhet. Jag var där.

Wieslaw Tarka är Polens ambassadör i Sverige sedan 2015. Tarka har även uppdraget att just nu vara ambassadör för Nato i Sverige. Han har lång erfarenhet av det svenska; redan 1991 var han på plats som andresekreterare på Polens ambassad i Stockholm.

"Den ryska aggressionen mot Ukraina förändrade allt", sa Wieslav Tarka. Att ett land med våld ändrar andra länders gränser har inte hänt i vår närmiljö sedan andra världskriget, sa Tarka.

Jacob Westberg är lärare och forskare vid institutionen för säkerhet och strategi på Försvarshögskolan i Stockholm. Även Westberg hade tagit sig ner till Linköping denna kväll för att dela med sig av sina gedigna kunskaper i strategiska militärfrågor.

En spännande del i Westbergs föreläsning handlade om geografins och historiens roll och betydelse för olika staters säkerhetspolitiska strategier.

Först geografin: "Det är skillnad mellan att som Finland ha 1 320 kilometer landsgräns mot Ryssland eller att som Island ligga mitt ute i havet. Det har starkt bidragit till att Island haft fred i 1000 år medan Finland har utkämpat flera krig under 1900-talet", sa Westberg. Sedan historien: "Att Finland med framgång stått upp mot supermakten Ryssland både i Vinterkriget och i Fortsättningskriget har lärt finnarna att de kan uthärda sådant. Sveriges historiska erfarenheter är också framgångsrika i meningen att skydda statens intressen. Vår framgång har dock kommit genom eftergifter och sannolikt också genom tur", sa Westberg.

Nu är Sverige ett mycket aktivt Natoland, utan att vara medlem i Nato. Det militära samarbetet mellan Sverige och Finland utvecklas år för år. Frågan är vart vi är på väg? Är Finland/Sverige det "lilla skuttet" (som Westberg uttryckte saken) som förbereder för det "stora skuttet" in till Nato?

Jag tror för min del att det vore det bästa. Vi kan inte räkna med att eftergifter och tur ska stå oss bi för evigt. Solidaritet med de som delar våra intressen och värderingar känns stabilare.