Widar I media är vinkeln redan klar och utmätt: Politiker och partier som kommer med förslag om en mer stramt reglerad invandrings- och integrationspolitik beskrivs såsom varande på jakt efter väljare och efter att knycka förslag från SD under ivrigt trumpetande om motsatsen. Den vinkeln är givetvis inte helt fel. Det finns emellertid också andra vinklar som är värda att diskuteras på riktigt. Det kan ju till exempel vara så att invandringsrelaterade problem finns på riktigt och att medborgare av kött och blod ute i samhället är oroade på riktigt över vad som händer och sker? Man skulle kunna säga att det våras för denna vinkel.

På måndagen lyssnade jag på moderatledaren Ulf Kristersson när han talade på ett lunchmöte i Tornby i Linköping. Kristersson beskrev det som om det tidigare läget - där SD ensamt fick stå för behovet av en mycket konservativt reglerad invandring - var mycket olyckligt och felaktigt. Nu är det historia. Fältet har spruckit upp. S och M har återvänt till sina pre-SD positioner i frågan. De riktiga problemen och de riktiga möjligheterna med invandring kan därmed diskuteras mer öppet och utan en massa ängsligt ideologisk laddning.

Mer att läsa: Danska S visar väg för Stefan Löfven.

Ulf Kristersson och hans partisekreterare Gunnar Strömmer uttryckte uppgiften med dessa ord på DN Debatt: "Sverige måste hitta balansen där vi både tar vår del av ansvaret för en trasig värld – och samtidigt klarar av att ta hela ansvaret för hur det går i vårt eget land." (6/2) Några dagar tidigare kom de danska Socialdemokraterna med en ny rapport där den socialdemokratiska grundhållningen beskrevs med orden: "Man er ikke et dårligt menneske, fordi man ikke ønsker at se sit land blive grundlæggende forandret. Og man er ikke naiv, fordi man gerne vil hjælpe andre mennesker til en bedre tilværelse."

Av moderater och danskar får man ibland höra som det är; så lär oss ordspråket.

Dags för den tredje vinkeln måhända? En vinkel där vi tar oss an det som är en verklig utmaning: Intensiteten i folkvandringarna från öst och syd mot norr och väst. Folkvandringar som har mycket lite med asylrätt att göra. Folkvandringar där miljoner människor inte frågar efter skydd utan efter chans.