Widar Martin Ingvar är professor på Karolinska Institutet och mer allmänt känd och aktad som ”hjärnforskare” och kunskapsspridande föreläsare och författare. Tillsammans med professorskollegorna Magnus Henrekson, Inger Enkvist och doktoranden Ingrid Wållgren har Martin Ingvar författat boken ”Kunskapssynen och pedagogiken – varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas.” (Dialogos förlag 2017)

På tisdagen bjöd professorerna in till ett boksläpp på Armémuseum i Stockholm. Jag var där.

Mer att läsa: Arbetslöshet på låtsas.

Martin Ingvar ombads att kommentera regeringens aktuella budgetförslag om att sex miljarder kronor ska satsas på att öka ”likvärdigheten” mellan skolor.

”Man kan inte kompensera för fel riktning genom att öka hastigheten”, svarade Martin Ingvar. Hans kommentar var inte bara fyndig och slagkraftig. Martin Ingvar sammanfattade faktiskt med denna mening kärnan i författarnas kritik av skolutvecklingen sådan den gestaltats i Läroplaner och i praktiskt utförande under en ganska lång period.

Boken är en svidande och akademiskt underbyggd uppgörelse med den svenska skolans ”tvekan inför kunskap”, som Inger Enkvist träffsäkert uttryckte saken. Skolans ovilja att ta kommandot genom att tydligt peka ut att det och det och detta ska eleven kunna – alldeles oberoende av vad eleven eller elevens föräldrar har för syn på saken – utgör grundproblemet. Detta problem är moder till fallande skolresultat, till läraryrkets fallande attraktivitet och till pedagogikens akademiska förfall.

Magnus Henrekson underströk att det allvarligaste problemet är att ”de sämsta eleverna” som i den gamla svenska skolan presterade ”ganska bra” numera har blivit riktigt usla.

När kunskapsmålen relativiseras och individualiseras och när skolan inte är en säker och trygg plats så får hemmiljön katastrofalt stort genomslag i skolan. Skolans kompensatoriska uppgift – att ge alla chansen att komma i fatt – sviks på ett samhällsfarligt sätt.

Martin Ingvar tog ett praktiskt exempel som vilar på "neurobiologiska grundprinciper."

"Säkerheten i klassrummet är vital för kunskapsskolan. Om det är rörigt och osäkert och otryggt i rummet så slår överlevnadsskyddet till i hjärnan. Fokus hamnar på att läsa och tyda det sociala spelet och på att bedöma risker för våld i nuet och kunskapsinlärningen stannar helt av", sa Ingvar.

Mer att läsa: Skolan ska vara ojämlik

Boken är också hoppfull. Det finns goda belägg för att situationen kan förbättras tämligen snabbt om staten bestämmer sig för att sätta kunskapen i centrum.

”Hoppet är ett grundläggande biologiskt behov hos människan. Hoppet om att ansträngning och kunskap ska löna sig är därför grunden för en bra skola”, sa Martin Ingvar.

Att hoppet står till en helrenovering av svensk skola; den saken känns alltmer klar.