Widar Fredagen var liberal toppmötesdag i Sverige. I Göteborg samlades EU: s ledare för att diskutera sådana liberala kärnvärden som sociala rättigheter i arbetsliv och samhälle. I Västerås samlades samtidigt Liberalerna till landsmöte för att diskutera bottenplattan för partiet just nu: Hur ska vi göra för att inte valresultatet 2018 ska bli vårt sämsta någonsin? Bottenrekordet innehas för närvarande av Lars Leijonborg som 1998 endast nådde 4, 7 procent i riksdagsvalet. 2014 var heller ingen höjdare; 5, 4 procent är det näst sämsta resultatet under de senaste 106 åren.

Mer att läsa: Döden på Fristadstorget.

Toppmötet i Göteborg har i förväg bombarderats med gnäll från vänster och höger. På Göteborgspostens ledarsida slog Aleksandra Boscanin fast att toppmötet inte är något att ha för ”vanligt folk”: ” För dem som inte ska mingla med Emmanuel Macron och Theresa May så är mötet faktiskt mest till besvär, samtidigt som det kostar väldigt mycket pengar för skattebetalarna. Daniel Bernmar och Jonas Sjöstedt förtjänar ett tack från göteborgarna för att de lyfter detta perspektiv.”

Bernmar är kommunalråd för V i Göteborg. Jonas Sjöstedt är partiledare för V. De båda har med varierande ordval önskat EU-ledarna dit pepparn växer; varför åka till Göteborg när de kunde mötas på någon åker eller alptopp? Varför ställa till det för ”vanligt folk” som de ändå inte bryr sig om?

Mer att läsa: Solberg säger som det är.

Vänstern är EU-fientliga och brukar säga sådana saker. Men att GP: s ledarsida hyllar attackerna mot världens största demokratiska klubb därför att ledarnas möte vållar bilköer under några timmar; det säger något om populismens utbredning i Sverige för tillfället.

Populism är en självklar del av politiken; alla partier ägnar sig åt populism på olika sätt. Anständiga politiska aktörer bör dock undvika att ställa ”vanligt folks” intressen i hård konflikt mot demokratiska ledarens intressen.

Liberalernas möte orsakade inga köer eller andra sociala påfrestningar för Västeråsarna; tveksamt om landsmötet ens märktes utanför konferenscentret. Vilket är lite synd på sätt och vis. L är värt mer uppmärksamhet. Klarar sig partiet kvar i riksdagen kan Jan Björklund bli en nyckelperson i regeringsbildandet efter valet. Vilket nog inte är så tokigt för tillvarons sociala rättigheter.