På Folkbladets debattsida i går skrev S-ledaren Stefan Löfven att "Sveriges utmaningar kräver politiska företrädare som är beredda att lägga dagsaktuella gräl åt sidan."
Artikeln var även undertecknad av partisekreteraren Carin Jämtin och av Norrköpings S-riksdagsledamöter Louise Malmström och Billy Gustafsson.
Just nu i dagarna har Löfven och Jämtin - och i än högre grad Malmström och Gustafsson som har rösträtt i riksdagen - ett gyllene tillfälle att lägga ett "dagsaktuellt gräl" åt sidan.
Grälet om den höjda brytpunkten för statlig skatt riskerar att fara iväg alldeles för långt. Om inte annat så av ren självbevarelsedrift så borde S nu låta mycket vara nog.
I korthet har detta hänt: I sin av riksdagen antagna rambudget föreslår regeringen en förändring som innebär att färre ska betala statlig skatt. S, SD, V och MP - som har majoritet i riksdagens kammare - har protesterat mot detta inkomstfortfall för staten. Vid två tillfällen har man - genom eget slarv och genom talmannens vägran - gjort misslyckade försök att genom voteringar i riksdagen bryta ut just detta enskilda förslag ur budgeten. Den partipolitiska debatten har varit hård om huruvida oppositionens agerande bryter mot lagar och regelverk eller inte. Experter har uttalat sig till förmån för den ena eller andra uppfattningen; båda sidor har fått bränsle för sina ståndpunkter.
I torsdags lämnade den opolitiska Riksdagsförvaltningen ifrån sig en utredning i ärendet.
I den långa och allsidigt argumenterade utredningen vänder och vrider Riksdagsförvaltningen på den minst sagt hala frågan. Förvaltningen landade i följande sammanfattande bedömning:
”Det är emellertid samtidigt svårt att komma i från det uttryckliga kravet i 5 kap. 12 § RO på att rambeslutet ska fattas genom ett enda beslut. Ordalydelsen talar således med betydande styrka för att det varit
lagstiftarens avsikt att det inte ska vara möjligt att genom ett senare beslut under pågående beslutsprocess ändra rambeslutet i en viss del.”
Talmannen Per Westerberg följde Riksdagsförvaltningens råd och tillät inte riksdagen att rösta om ja eller nej till en del av regeringens redan antagna rambudget.
Riksdagen har en särskilt ordning även för sådana här extraordinära händelser. Frågan skickades till Konstitutionsutskottet (KU) där ledamöterna på tisdag ska rösta om att köra över Riksdagsförvaltningen och således tvinga fram en tredje omröstning.
Det är nu som S bör ta tillfället att lägga detta gräl åt sidan. Att bråka med moderater och folkpartister är en sak. Att använda en knapp politisk majoritet för att köra över Riksdagsförvaltningens juridiska bedömning är något helt annat. Ett sådant beslut skulle riskera att kasta in riksdagen i en osund struktur från förr. Där politiker tror att de kan göra precis hur de vill. Och där ekonomiska beslut skrivs i sanden.
Nu är dags för kloka riksdagsledamöter som till exempel Louise Malmström och Billy Gustafsson - och allra helst Stefan Löfven själv - att säga stopp och lägga grälet åt sidan.