Patrik Lindenfors är aktiv i föreningen Humanisterna, forskare i "biologisk och kulturell evolution" vid Stockholms universitet och en flitig samhällsdebattör. På DN debatt i går drog Lindenfors en lans för 16-åringars rösträtt i riksdagsvalen.
Artikeln är ett klassiskt propagandastycke. Patrik Lindenfors beskriver med egna ord ett antal argument som talar mot hans sak. Därefter strimlar han motargumenten sönder och samman.
Ett av de motargument som Lindenfors både uppfinner och mosar är att 16-åringar skulle vara mer ansvarslösa än äldre medborgare.
Anklagelser om ansvarslöshet finner Lindenfors vara mycket märkliga eftersom de kommer "från de tidigare generationer som orsakat exempelvis klimatförändringarna och nu vägrar ta de politiska beslut som krävs för att göra något åt dem."
"Ansvar" handlar således i Patrik Lindenfors tappning främst om att ha "rätt" uppfattningar i specifika politiska frågor.
Kopplingen mellan ansvar och vissa politiska uppfattningar genomsyrar Lindenfors debattepos på DN Debatt. Han är uppenbart och utskrivet missnöjd med hur politiken bedrivs när det gäller skol-integrations- och klimatfrågor.
Förhoppningarna om att 16-åriga väljare ska kunna putta politiken närmare hans egna uppfattningar är inte ens nödtorftigt dolda i Lindenfors artikel.
Evolutionsforskarens bärande tes är att ungdomar per definition är mer intresserade av framtiden än vad äldre väljare är. Han har förhoppningsvis mycket vetenskaplig empiri som stöd för denna tankeplattform. Själv är jag skeptisk.
Självklart ligger det nära till hands att tro att 16-åringar – med betydligt mer framtid i bagaget än en 66-åring – av rent evolutionistiska orsaker har blicken riktad framåt i tiden. Så är det nog säkert på många sätt och vis.
Varje ny generation som föds in i det rådande samhället är dock framförallt bärare av nutidens puls och rytm. De besväras inte av självupplevda historiska referenser och har därför, generellt sätt, också svårt att förhålla sig till framtiden. Det tycks kort sagt vara så att förnimmelsen av en framtid blir mer påtaglig när man har levt tillräckligt länge för att ha en historia.
Ungdomars påtagliga intresse för partier som MP och V – men även SD – är således inte självklart ett uttryck för unga människors intresse för det som delar av den partipolitiska vuxenvärlden betraktar som framtidens avgörande frågor.
Snarare handlar det om en nutida upplevelse av etablissemang och uppstickare. Ett ungt hjärta solidariserar sig hellre med uppstickarna än med makten.
Med detta väl sagt vill jag understryka att seriösa diskussioner om rösträttsåldrar bör föras utifrån helt andra utgångspunkter än vilka väljare som kan tänkas gynna Lindenfors (och andras) politiska uppfattningar.
Rösträttsåldern har stegvis sänkts från 23 år (1919) och till dagens 18 år (1975). Ytterligare sänkningar kan självfallet inte uteslutas. För att vinna min röst för denna sak krävs dock bättre argument än vad Lindenfors presterade i sin genompolitiserade artikel i DN.