Riksdagsledamot Hans Linde (V) från Göteborg står för dagens inlägg i Folkbladets Sommardebatt om arbetslöshet. I morgon skriver Berit Högman (S) från Värmland.
När jag var 23 år blev jag arbetslös för första gången. Under de första veckorna öste jag in jobbansökan på jobbansökan. Som så många andra unga arbetslösa var jag inte kvalificerad till a-kassa, men jag hade gott hopp om snabba och positiva svar. Men i takt med att svaren uteblev rasade både privatekonomin och självförtroendet samman.
Till slut fick jag ett jobb genom en kompis mamma, ett timvikariat som behandlingsassistent. I fyra år hakade jag mig fram på olika osäkra anställningar utan att vara i närheten av att få en fast anställning. En period hade jag tre olika jobb samtidigt, men lyckades ändå bara nätt och jämnt betala min hyra.
Jag var knappast ensam om att år efter år varva arbetslöshet men otrygga anställningar. För varje år som går hamnar allt fler ungdomar i samma situation som mig. Otryggheten, arbetslösheten och hopplösheten har blivit norm för unga på den svenska arbetsmarknaden. Antalet unga med en tillsvidaranställning har mer än halverats sen mitten av 90-talet. I juni 2012 hade sammanlagt 770 000 löntagare i Sverige en otrygg och osäker anställning.
De osäkra och otrygga anställningarna beskrivs ofta som ett första steg in på arbetsmarknaden. Men faktum är att allt fler arbetsgivare satt otryggheten i system och staplar olika former av osäkra anställningar på varandra. Många unga kan jobba år på samma arbetsplats utan att komma en millimeter närmare en fast anställning.
Den ökande otryggheten och den ökande arbetslösheten går hand i hand. Ett Sverige där arbetslösheten bara är ett telefonsamtal bort för stora grupper på arbetsmarknaden kommer aldrig att bli ett land med full sysselsättning. Vi rustar inte Sveriges ekonomi för framtiden genom att öka otryggheten och slå i sönder ungdomars framtidstro.
Vänsterpartiet vill därför införa en ungdomsgaranti, en bred satsning med en rad åtgärder. Kärnan är att alla arbetslösa ungdomar ska få hjälp från första dagen som arbetslös och erbjudas arbete till avtalsenlig lön eller utbildning inom 90 dagar. Samtidigt vill vi se en bred politik för att öka tryggheten på arbetsmarknaden.
Tillsvidareanställning måste igen bli norm på hela den svenska arbetsmarknaden – även för våra unga. Och möjligheterna att stapla osäkra anställningar på varandra måste täppas till.
Vi behöver investera i de ungdomar som i dag står utanför arbetsmarknaden och ge dem en möjlighet att gå från arbetslöshet till trygga arbeten eller studier.
För Sverige har inte råd att förlora en hel ungdomsgeneration till arbetslöshet och otrygghet.