Undersökningsföretaget Novus mäter på uppdrag för TV 4 vilka politiska frågor som de svenska medborgarna anser vara viktigast för stunden. Det senaste resultatet presenterades för några dagar sedan. Den stora förändringen jämfört med förra årets undersökning är att "invandring" klättrat till sjätte från elfte plats i uppmärksamhetsligan.
Att medborgarna identifierar invandring som en allt viktigare fråga ska inte uppfattas som synonymt med ett växande invandringsmotstånd. De regelbundna SOM-undersökningarna från Göteborgs universitet visar till exempel på en sjunkande andel som anser att Sverige bör ta emot färre invandrare än i dag.
Man behöver dock inte vara någon politikens Einstein för att inse att Sverigedemokraternas rubrikdragande intåg i rikspolitiken har bidragit till uppmärksamhetslyftet för invandringsfrågan. SD: s opinionssiffror runt 9 procent må vara sammansatta av många och spretiga väljarbaser. Det är emellertid ingen tvekan om att exploaterad invandringskritik utgör bulken i partiets tillväxt.
I Novus undersökning anser 20 procent av de tillfrågade att SD har den bästa invandringspolitiken. Medan endast 14 procent håller Socialdemokraterna som bästa invandrarpolitiska parti.
De övriga politiska partierna har självfallet att förhålla sig till det förändrade politiska landskapet. Det finns utrymme för olika strategier. Flera av de mindre partierna - särskilt MP och V men även idéprogramsförfattarna i Centerpartiet - är konfliktbenägna och underkänner i stort sett det mesta av invandringskritiken. Det är ett viktigt förhållningssätt som låter en polariserad uppfattning möta en annan.
Utan motpoler ökar risken för att främlingsfientliga krafter får ett indirekt inflytande som de inte förtjänar och som ingen tjänar på. Det är den ena risken med SD.
De större partierna med "samhällsbärarambitioner" behöver en något annorlunda dagordning. Att röra sig i de extrema uppfattningarnas gränstrakter är inget för den som hoppas på en roll som samlande regeringsnav efter nästa val.
Den andra risken med SD är att hyggliga partier och politiker inte vågar ta i invandringsfrågan av rädsla för att bli beskyllda för att härma Sverigedemokraterna. Sakligt sett är dessa rädslor oerhört överdrivna. Utifrån delvis olika utgångspunkter har de dominerande partierna i Sverige en lång historia av ansvarsfull och balanserad invandringspolitik som tjänat såväl Sveriges samhällsbygge som den internationella solidariteten väl.
Migrationsminister Tobias Billström (M) har nyligen antytt att "volymen" på asyl- och anhöriginvandringen skulle behöva minska något. För detta avhånas han vederbörligen. Han anklagas av skadeglada Sverigedemokrater för att plagiera deras politik. Det är nog smällar som Billström och andra får vara beredda att ta. Över 700 000 människor har beviljats uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige bara sedan 2006. I Sverige finns vare sig arbets- eller bostadsmarknader som kan svälja detta inflöde på ett humant och rationellt sätt. Trycket på mottagande myndigheter blir ohållbart. Det knakar i många kommuner. Högst anständiga kommunalråd av alla de färger uttrycker oro och frustration.
Som man bäddar får man ligga. Så lär oss ordspråket. Det är obehagligt dumt att bädda för SD.