I söndagens SIFO-mätning sjunker Centerpartiet till det lägsta opinionsstöd som någonsin uppmätts för C i SIFO. 3, 2 procent är utan tvekan chocksiffror för ett redan hårt prövat parti.
Partisekreteraren Michael Arthursson säger till Svenska Dagbladet (20/1) att det är uppståndelsen och tumultet runt Centerns nya idéprogram som sänkt partiet ner till klassiskt låga nivåer.
Arthursson har sannolikt rätt. Men det är viktigt att erinra sig att allt inte var frid och fröjd innan idéprogrammet lanserades. Tiden före programmet kritiserades C för otydlighet och för en allmän meningslöshet i dagens politiska landskap. Efter programmet anklagas Centerpartiet för överdriven tydlighet i några synnerligen anmärkningsvärda och udda frågor.
Sensmoralen är lika uppenbar som välkänd. Tydligt ytterkantsspringande – särskilt inte i kombination med partibråk inför öppen ridå – lönar sig dåligt i politiken. Vilket i grunden är sunt och riktigt. I relativt välmående och välfungerande samhällen skyr de flesta medborgare politikens ytterkanter. Partier som av olika skäl vinglar ut i marginalerna kommer därför att straffas av medborgarna genom ointresse och väljarflykt.
Socialdemokraterna har ungefär tio gånger så stort väljarstöd som Centern. Storleken till trots så finns det klara likheter mellan C och S vad gäller erfarenheter av plötsliga och dramatiska opinionstapp.
Socialdemokraterna förlorade när det var som värst under Juholteran uppemot en fjärdedel av sitt stöd. Vilket som andel betraktat motsvarar de förluster som SIFO nu redovisar för Centerpartiet.
Socialdemokratin uppfattades i allt vidare kretsar som ett skämt och i partiledningen ven knivhuggen lika tätt som myggen i Österfärnebo en vårflodsrik sommar. Partiet hade till slut inget val. De konstruktiva krafterna i ledningen samlade ihop sig, bröt ihop och kom igen.
Centerpartiets väg ut ur politikens traumarum är svårt att sia om. Partiledaren Annie Lööfs situation är rimligt sett allt mer osäker. Om partiet med SIFO: s chocksiffror i ryggen väljer att snabbt slå in på den breda och mer otydliga vägen igen så blir det mycket svårt för Lööf att fortsätta.
Visserligen har hon inte själv hållit i pennan när idéprogrammet skrevs. Det är dock otvetydigt så att Annie Lööfs korta karriär som stjärnskott och partiledarämne har orkestrerats från de partiled som person- och åsiktsmässigt står programgruppens ordförande Per Ankersjö nära.
Ännu har ingen ledande centerpartist dragit på svaret när de uttalat sitt förtroende för Annie Lööf. Men efter Michael Arthurssons utpekande av idédebatten som boven i dramat kan slussluckorna ha öppnats.
Sannolikt är de närmaste veckorna avgörande för Centerpartiet. Hur de vice partiledarna Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson väljer att agera kommer att ge indikationer om vad som är på gång.
Partiledningen och de ledande centerpartisterna ute i distrikten måste agera med stor eftertanke. En drastisk gir åt rakt motsatt håll – relativt idéprogrammet – kan riskera att spräcka partiet på ungefär samma sätt som ett införande av Ankersjös dokument skulle kunna innebära en partisprängning.
Gårdagens besked från SIFO är en signal till de mest kloka och balanserade inom C att det är dags att träda fram och visa ansvar för partiets framtid.