Föreningen Barnens Rätt i Samhället (BRIS) ska inte längre använda begreppet "barnfattigdom". Det meddelade föreningens generalsekreterare Kattis Ahlström efter Uppdrag Gransknings (UG) reportage om hur BRIS och andra barnrättsorganisationer använder barnfattigdomen i sin marknadsföring.
Det är ett klokt beslut av Kattis Ahlström. Fattigdom är ett reellt och allvarligt samhällsproblem. Överdrivna barnfattigdomkampanjer har vulgariserat debatten och försvårat vettiga åtgärder för att förbättra situationen för de mest ekonomiskt och socialt utsatta barnfamiljerna.
UG: s programidé är att göra vinklade reportage. Vilket självklart innebär att de som för tillfället granskas av UG så gott som undantagslöst känner sig orättvist behandlade. Det må gälla vård- och skoldirektörer, socialnämndspolitiker i kommuner, moderata valstugearbetare, Teliadirektörer, barnrättschefer eller vilka hel- och halvpotentater som helst.
Eftersnacket om reportagen i UG handlar ofta om att Josefsson och redaktionen bedriver kampanj i den ena eller andra politiska riktningen.
Så blev det också naturligtvis efter det att SVT i onsdags kväll sände reportaget om hur BRIS, Rädda Barnen och Majblomman i sin marknadsföring av barnfattigdomen trixar med siffror och uppgifter. På Aftonbladets ledarsida dundrades om att "Josefsson gör som Reinfeldt". På kultursidor, vänsterbloggar och twitter anklagas han för att "slå neråt" och för att förneka att det finns fattiga människor.
Janne Josefsson är rak och öppen om vad UG är för ett slags program.
2011 granskade redaktionen "Glada Hudik Teatern" i Hudiksvall. Ensemblen som till stor del består av utvecklingsstörda ungdomar var och är på goda grunder hyllad och upplyft i medierna. Reportagen från teatern hade också god grund för kritiken mot teaterns ledning och mot de låga gagerna för de utvecklingsstörda ungdomarna. Föräldrar till ungdomarna protesterade i en debattartikel i SvD mot den svartvita vinkeln i UG-programmen. Janne Josefsson svarade på kritiken i en intervju i Svenskan 29/10 2011:
"I vårt reportage är det de negativa bilderna som kommer fram, medan den andra bilden är totalt förhärskande i media. Vi tar upp den kritiska granskningen. Det blir betoning på det negativa för att ingen annan har pratat om det. Det kännetecknar alla våra program, vad vi än granskar."
Josefssons programförklaring stämmer som hand i handske med granskningen av fina och goda barnrättsrörelser.
UG plockade upp några av de mest överdrivna och påhittade uppgifterna om svältande och frysande barn, om barn utan glasögon och om jämförelser med barns villkor i Moçambique som förekommer i organisationernas kampanjer. Dessa uppgifter ställdes sedan mot verkligheten på ett slagkraftigt och vinklat sätt. I slutakten fick så de ansvariga för kampanjerna stå till svars. Vilket blev precis så pinsamt som det brukar bli när UG sticker hål på det lite uppblåsta och självgoda.
All heder åt BRIS, Majblomman och Rädda Barnen. De gör stora och viktiga insatser. Fattiga barnfamiljer har dock ingen nytta av att vara slagträn i en verklighetsblyg politisk debatt. Större chanser till jobb för barnens ofta lågutbildade föräldrar, rejält höjda barnbidrag och förändringar i socialtjänstnormen är åtgärder som skulle ha betydligt bättre effekt.