Socialdemokraterna vill stänga arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Deltagarna i Fas 3 ska i stället ges chansen att under 1 år få arbeta och/eller studera på riktigt. Satsningen på den nya insatsen ska möjliggöras och finansieras genom stora subventioner till de arbetsgivare som har möjlighet och vilja att ge plats åt människor från Fas 3.
Det är ett bra grepp. Påminner om alliansregeringens reform av sjukförsäkringen. Socialdemokratins kritik mot Fas 3 utgår från att den Tredje Fasen har blivit en slutstation där alltfler människor samlas utan att fasas ut till något vettigt. Således samma slags kritik som de borgerliga partierna riktade mot den gamla sjukförsäkringen.
Utfallet av Fas 3 reformen - om S får chansen att genomföra den - torde även det påminna om sjukförsäkringsreformens resultat: Ett hyfsat litet antal av Fas 3 deltagarna kommer att gå ut i reguljärt arbete; antingen direkt eller efter kompetenshöjande yrkesstudier. Medan hyfsat många kommer att visa sig vara bortom möjligheten att arbeta reguljärt på vare sig öppna eller skyddade arbetsmarknader. Vilket med tanke på förutsättningarna ändå är att betrakta som ett gott resultat.
Ambitionen att stänga Fas 3 är inte ett uttryck för någon överdriven snällism. Tvärtom snarare. Vad det handlar om är att S markerar att de betraktar människor som varit arbetslösa väldigt länge som delar av arbetskraften och inte som arbetsovilliga stapelvaror.
Reformförslaget som Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Ylva Johansson presenterade i går är ett sätt att skilja agnarna från vetet; om uttrycket tillåts.
Fas 3 har vuxit kraftigt och snabbt. Nu finns drygt 30 000 människor i verksamheten. Arbetsförmedlingens prognos är att det 2014 kommer att vara nästan 45 000 deltagare i Fas 3. I en sådan stor grupp av människor finns självklart ett antal felplacerade personer. Arbetslösa som hamnat snett i kontakten med AF, arbetslösa som med en intensiv yrkeskurs skulle vara helt anställningsbara och arbetslösa som har kommit upp ur tidigare fysiska och/eller psykiska svackor.
Det är alla dessa som S nu vill ge chansen att visa vad de går för. Den individuella bedömningen och det egna ansvaret står i centrum. Den som inte visar något eget ansvar för att förbättra sina jobbchanser kommer att förverka rätten till pengar från arbetsmarknadspolitiska ersättningssystem.
Jag hoppas nu att S även tar nästa steg i sin arbetslinje. De människor som trots konstruktiv intensivbearbetning under 1 år inte kommit en millimeter närmare arbetslivet borde tillåtas kliva ut ur arbetskraften; slippa att jagas runt på låtsasaktiviteter som alla vet inte har ett dugg med framtida jobb att göra. Annars är risken stor att det snart byggs upp ett nytt Fas 3. Med ett nytt och käckt namn givetvis. Men med samma destruktiva funktion: Förvaring.