Miljöpartiet ska skriva om sitt partiprogram. Det senaste skrevs 2005. Mycket har hänt sedan dess. Miljöpartiet vill anpassa partiprogrammet någorlunda väl till rådande förhållanden.
Nutidsinriktade processer är alltid känsliga i politiska partier. Särskilt knöligt är det i partier där det upplevs som om det egna partiet är väldigt speciellt och står för samhällsperspektiv, värdeord och sammanhang som ingen annan gör. Varje förändring och anpassning av partiprogrammet kan uppfattas som glidningar bort från det speciella.
Miljöpartiet är ett ungt parti. Från början var det mycket speciellt och mot det mesta. Vilket inte var eller är så konstigt. Själva idén att bilda ett eget parti bygger ju på att det man vill och önskar inte redan vills och önskas av existerande partier. Ute i lingonriset vimlar det av små och väldigt speciella partier som så svartsjukt slår vakt om sin specialitet att de just därför förblir väldigt små. I stort sett alla av de här små partierna har ingen växtkraft. De förblir högdragna små sekter som med lätt förakt blickar ner på mer principblyga, hästhandelsvilliga och större partier.
Miljöpartiet visade sig emellertid ha växtkraft. Förmågan att växa har inte särskilt mycket med miljöfrågan som sådan att göra. Viktigast är viljan att växa. Växandet lever i symbios med glidningar bort från det alltför speciella. Det alltför speciella skapar ett hett engagemang i den lilla gruppen medan det lite lagom speciella har chansen att väcka ett något ljummare engagemang hos betydligt fler. Vilket Miljöpartiets utveckling är ett modernt exempel på.
I utkastet till nytt partiprogram finns flera betydande nutidsanpassningar. Programförfattarna löser t ex på ett elegant sätt ut partiets traditionella och mycket udda arbetstidspolitikproblem. Mot bakgrund av den höga arbetslösheten arbetslinjens dominans är det ogörligt för MP att vinna trovärdighet och nya väljare med förslag om kortare arbetstid och friår. I partiprogramsutkastet konstaterar MP sålunda att enda chansen att kunna arbeta mindre är att först arbeta mer. Ett högt arbetskraftsdeltagande skapar ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten skapar ett utrymme för ny fördelningspolitik. Som eventuellt skulle kunna användas till att arbeta lite mindre. "Elegant" är bara förnamnet på en sådan omsvängning!
Nuförtiden sker sådana här nutidsanpassningar och glidningar inför öppen ridå. Under de senaste dagarna har MP: s nya partiprogram diskuterats i bl a de båda radioprogrammen Studio Ett och P1 Morgon. Tidigare aktiva miljöpartister - däribland det forna språkröret Birger Schlaug - har ondgjort sig över partiets utveckling. MP vänder ryggen åt den "gröna rörelsen". MP blir ett "mittenparti bland andra". Så har det låtit.
Kritikerna har sin bild av vad Miljöpartiet bör vara och kanske var en gång. Medan Miljöpartiets ledning bär på bilder av vad partiet är och av vad det kanske kan bli en gång.