Humlan borde inte kunna flyga. På samma sätt har många betraktat den nordiska samhällsmodellen. Det borde inte gå att kombinera rättvisa och jämlikhet med tillväxt. I Norden har vi bevisat att det går. Vi och våra grannländer har lite olika lösningar men gemensamt är att ett högt skatteuttag för omfördelning går att kombinera med ett starkt näringsliv. Arbetslöshetsförsäkring är ingen bidragslösning utan en förutsättning för att folk ska kunna känna trygghet och våga satsa och inte minst byta jobb och utbildningssystemet ska medverka till att du kan göra nya val och välja nya vägar.

För några år sedan var jag och några riksdagskollegor på en studieresa till Kerala i allra sydligaste Indien. En kväll träffade vi olika frivilligorganisationer. De var alla oroliga över globaliseringen och dess följdverkningar. Ett exempel som de tog upp var textilindustrin som nu var på väg att flytta. De såg Sverige som en idyll och sa i nästa mening att det vet väl inte ni någonting om. Jag sade då att delar av den textilindustri som nu flyttar från Indien kom från min hemstad Malmö. De tittade förundrat och frågade hur vi klarat omställningen och om inte människorna blev arga när industrin lades ner. Vi svarade att självklart blev textilarbetarna både ledsna, arga och oroliga när deras arbetsplatser försvann. I Sverige har vi emellertid system som gör att man inte behöver gå från hus och hem om det värsta inträffar. Dessutom har vi ett utbildningssystem som främjar att omskolning och nytänkande. Alla ska få en chans och chans till.

Denna ljumma kväll i Kerala tänker jag ofta på när regeringen säger sig värna om den svenska modellen eller när det påstås att det inte längre finns några skillnader i politiken. För vad regeringen gör är ju precis tvärtom. Dialogen med näringslivet om hur vi ska stärka Sverige och vår konkurrenskraft lyser med sin frånvaro och istället för att satsa på forskning och utveckling subventioneras hamburgare och städning. A-kassan har blivit dubbelt så dyr men hälften så bra vilket lett till att hundratusentals människor lämnat den. Utbildningssystemet premierar den som valt rätt utbildning vid 15 års ålder. Därefter ges det inte många möjligheter till nya val. Bliv vid din läst helt enkelt är det nya budskapet. Detta kommer att vara förödande för Sverige både ur jämlikhets- och tillväxtsynpunkt.

Min absoluta övertygelse är att Sverige kan bättre och trygga människor vågar!