Mikael Damberg är gruppledare för S i riksdagen. Den tidigare SSU-ordföranden Damberg har nu avancerat till "högste socialdemokrat" i riksdagen. Det blev han i vart utnämnd till av Ekots Tomas Ramberg i helgens Lördagsintervju. Partiordförande Stefan Löfven har som bekant ingen riksdagsplats. Därför blir det Mikael Damberg som får företräda S i riksdagens partiledardebatt i juni. En annan gammal SSU-ordförande - Karl-Petter Thorwaldsson - blev i lördags vald till ordförande för LO. Gustav Fridolin har aldrig varit ordförande för SSU. Däremot har han varit språkrör för Miljöpartiets ungdomsförbund Grön Ungdom. Sedan ett år tillbaka är han språkrör för hela partiet. I helgen omvaldes Fridolin när MP höll kongress i Umeå.
Den gemensamma länken för dessa tre unga men sedan ungdomsben väl skolade politiker är att de var och en på sitt håll under helgen har brottats med ämnet "vinster i välfärden". En stor del av Lördagsintervjun med Mikael Damberg ägnades åt frågor och svar om företag inom vårdskolaomsorg borde få gå med vinst eller inte. Thorwaldssons LO beslöt i går att välfärden bör skötas av företag som inte går med vinst. Gustav Fridolin fick på sin kant slita hårt för att få sin kongress med sig på att välfärdsföretag kan få gå med vinst under vissa förutsättningar.
Det närmast maniska intresset för denna i sammanhanget tämligen marginella fråga är fascinerande. Om vi bortser från ytterkantspolitiker - som t ex den V-politiker från Norrköping som i ett blogginlägg på nt.se bedömde MP som ett "nyliberalt" parti för att kongressen inte ville förbjuda företag - så torde de allra flesta partiledningar i Sverige vara överens om att vinstuttagen från välfärden i praktiken är en icke-fråga. De flesta företag strävar givetvis efter vinst; annars skulle de inte överleva. Däremot är uttag av vinster som har genererats av skattepengar mycket sparsmakade. De flesta av de här företagens verksamheter håller dessutom hög kvalitet. Det enorma intresset för "vinstproblemet" står kort sagt inte i proportion till de verkliga omständigheterna. Varför det är så vet jag inte riktigt. Vad jag vet är dock att andra och betydligt viktigare politiska frågor kommer i skymundan.
I fredags kom konsultfirman McKinsey med sin tredje "Sverige-rapport". Rapporten framhåller Sveriges goda produktivitet i den exporterande industrisektorn. För att bygga ett än mer stabilt och framgångsrikt Sverige behöver politikerna nu koncentrera sig på ökad produktivitet i den offentliga sektorns verksamheter. Stora resurser kan frigöras om kvaliteten förbättras och resurserna används effektivare inom sjukvården och skolan, skriver McKinsey. I det häradet finns väldigt stora samhällsvinster att hämta hem. Bättre styrning, bättre jämförelser och ett mer samlat ansvar för vårdskolaomsorg är några av redskapen som McKinsey håller fram som nödvändiga.
PJ Anders Linder skrev om rapporten i sin Söndagskrönika i Svenskan i går. "Ska det bli högern eller vänstern som tar upp den kastade handsken", frågade han sig? Jag hoppas på Damberg, Thorwaldsson och Fridolin.