Löfven står stadigt i mitten.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Laddar...

Två jämlikar med svaga kort

Widars ledare

Reinfeldt och Löfven är jämlikar. Båda leder starka partier. Ingen av dem har något givet regeringsalternativ som får väljarna att falla i trans av glädje.

Henrik Ekengren Oscarsson är statsvetare och valforskarprofessor i Göteborg. I Göteborgsposten i går konstaterade han att "Varje regering är rökt, i så måtto att internationell forskning slagit fast att det i etablerade västdemokratier kostar allt mer opinionsstöd att regera och att grundförväntningen därför är att varje regering faller i nästa val". Ekengren Oscarsson fällde sin kommentar i en artikel om de nya siffror från Sifo som GP och Svenska Dagbladet publicerade i går. Socialdemokraterna fortsätter sin marsch uppåt i opinionen. Sedan Stefan Löfven utsågs till partiledare i januari har S stöd ökat med drygt 12 procentenheter. Sifo ger S nästan 37 procent.

 

Den snabba ökningen kan förklaras på många olika sätt. Personligen tror jag att framgången i huvudsak beror på en mix av "alla regeringar är rökta"-argumentet, Stefan Löfven som person och av de politiska markeringar som den nya ledningen gjort.

Löfvens person behöver det inte sägas mycket mer om än att han inte står i vägen för väljarna. Han säger inte särskilt mycket. När han väl säger något så är syftet i huvudsak att återföra S till den breda mittfåra där partiet - med några få ödesdigra undantag - har huserat sedan i vart fall 1950-talet.

Göran Eriksson är politisk analytiker på Svenska Dagbladet. I sin kolumn i går hävdade Eriksson att det finns visst fog för att tala om "nya Socialdemokraterna". Inte därför att det faktiska politiska sakinnehållet har förändrats. Inga nya kongressbeslut eller nya budgetmotioner i riksdagen har förekommit under Löfvens tid. Förändringen handlar, skriver Eriksson, mer om att "Håkan Juholt lät mer vänster än hans politik faktiskt var, och troligen gäller det omvända för Stefan Löfven. Man kan ändå tala om de Nya Socialdemokraterna på grund av den retoriska differensen: signalerna skiljer sig så drastiskt åt".

Politiken ändras så att säga utan att ändras.

 

För regeringen Reinfeldt är det lite dystrare. Bildandet av den borgerliga alliansen och de nya Moderaternas framväxt 2004 innebar rejäla förändringar av både signaler och sakpolitik. Moderaterna av i dag är något i grunden annorlunda än Moderaterna för 10 år sedan. Samtidigt är alliansen av i dag något helt annorlunda än vad den var under sin första reformrika mandatperiod i majoritet. Mycket kan självklart inträffa framöver. 2012 är ett typiskt mellanvalsår. Opinionssiffror nu är lika beständiga som en snögubbe i april.

 

Men faktum kvarstår; regeringen börjar kännas lite smårökt. Vilket säkert bidrar till den dramatiska flykten till Löfven.

Enligt Stefan Löfven talar mycket för att S i nästa val kommer att gå fram som ett eget regeringsalternativ. Inte i så mening att Löfven tror att S ska få egen majoritet. Däremot i så mening att eventuella regeringsförhandlingar får tas efter det att rösterna räknats. I så motto är Reinfeldt och Löfven jämlikar. Båda leder starka partier. Ingen av dem har något givet regeringsalternativ som får väljarna att falla i trans av glädje. Vilket gårdagens Sifo övertydligt visade.

 

 

 

Här ska kommentarerna till forumet komma in via ajax, fungerar inte detta så har du en gammal webbläsare eller fel inställningar. läs mer här...

Ledare