Andreas Bergh är välfärdsforskare vid Lunds universitet. Magnus Henrekson är professor i nationalekonomi och vd på Institutet för Näringslivsforskning. Idag ger Bergh och Henrekson ut boken "Varför går det bra för Sverige"?. Boken presenteras vid ett lunchmöte hos tankesmedjan FORES i Stockholm.
Jag kommer att vara där.
Bergh och Henrekson är sedan länge mycket läs- och hörvärda personer i det offentliga politiska samtalet. Deras nya bok förstärker min uppfattning om deras betydelse.
De konstaterar inledningsvis att Sveriges ekonomiska tillväxt sedan 1994 hävdar sig mycket väl i internationella jämförelser. Värre var det under perioden från slutet av 1960-talet till 1990. Då knackade rekordårens tillväxt av och ersattes med en alltmer inåtvänd inflations- och devalveringsberoende ekonomi.
Sedan mitten av 1990-talet har svenska politiker genomfört en rad tillväxtstimulerande reformer. För att bara nämna några av de viktigaste reformerna så har skatten på arbete sänkts, socialförsäkringarnas mer vildvuxna förmåner kuperats, riksdagen infört budgetregler som spärrar överbudspolitik, riksbanken är oberoende, och pensionssystemet har anpassats till realekonomin.
Det riktigt intressanta med Berghs och Henreksons bok är att de samtidigt slår fast att en mängd stora och genomgripande reformer av den offentliga ekonomin har kunnat genomföras utan att välfärdsstaten beskurits och försvagats nämnvärt. Jag tolkar budskapet som ett erkännande av att en stor, omfattande och rätt organiserad välfärdsstat inte utgör något hinder för god ekonomisk tillväxt. Snarare gäller det omvända. En välfärdsstat av det slag som vi svenskar lever med sedan ett drygt femtontal år bidrar till ekonomisk tillväxt framförallt för att medborgarna känner tillit till välfärdsstaten. Tillit ska inte förväxlas med upplevelser av total nöjdhet. Många arbetslösa och sjukskrivna människor känner nog av en tilltagande statlig njugghet när det kommer till ersättningar och förmåner. Tillit är i detta sammanhang mer synonymt med en känsla av viss trygghet. Tillit är inte ett endimensionellt begrepp. Trygghetskänslan omfattar inte bara dem som just nu är beroende av välfärdsstatens verksamheter. Även dem som för stunden mer upplever sig som betalare än förmånstagare känner timlig tillit till att välfärdsstaten inte sprätter i väg deras pengar på sådant som bromsar och hindrar tillväxt och utveckling.
Enligt Bergh och Henrekson finns det ännu stort behov av tillväxtskapande reformer i Sverige. Det finns skatter som gör mer skada än nytta. Delar av arbetsmarknaden och bostadsmarknaden lider av stelheter och tillväxthämmande regelverk. Det finns all anledning att diskutera detta fördomsfritt och utan stora låsningar. Den eventuella nyttan av kommande reformer bör alltid vägas av mot de eventuella skador de kan åstadkomma för den flerdimensionella tilliten till välfärdsstaten. En människa som känner sig övergiven och utlämnad åt tillvarons nycker beter sig på ett sätt. En människa som känner sig rimligt trygg med att vara inkluderad som betalare och förmånstagare i välfärdsstaten beter sig på ett annat sätt. Tillit driver tillväxt.Tillväxt driver tillit. Därför går det bra för Sverige.