"Ett helt vanligt rutinjobb som gav utdelning". Så beskriver Aftonbladets Anette Holmqvist, som var den som luskade fram S-ledaren Håkan Juholts hyresbidragsaffär, hur det gick till från första början: hon begärde ut dokument hos riksdagsförvaltningen - som styrkte Juholts "bostadsfusk".
Debatt
Jag är för granskningar. Journalistisk granskning är grundbulten i demokratin. Fuskar man - omedvetet eller än värre medvetet - ska det upp till ytan. Det jag vänder mig emot är själva attityden, att säga att en granskning "ger utdelning". I det synsättet läggs en slags förväntan att det ska fuskas. Man är inte "grön" förrän motsatsen bevisas. Är det inte bättre om det visar sig att det inte uppdagas några felaktigheter i en granskning, att politiker i detta fall, följer de regler och lagar som finns? Å andra sidan blir det knappast någon nyhet när en granskning "inte ger någon utdelning". "Juholt fuskar inte med sina hyresbidrag" - sug på den rubriken, liksom.
För mig spelar det ingen roll vem eller vad som granskas, just nu är det för Juholt drevet går, jag hade haft samma invändning mot approachen om det hade varit Reinfeldt, Hägglund eller Romson som varit fall för rubriker. Har Juholt gjort dessa saker med flit är han bara dum. Har han gjort det av misstag, slarvig. Inget passar dock en politiker på den nivån.
För ett år sedan ungefär låg jag på playan på en Kanarieö och läste TV4-reportern Anders Pihlblads bok "Drevet går". 2007 var det mot honom drevet gick efter att ha fångats på bild av Aftonbladet när han och statsminister Fredrik Reinfeldts förra statssekreterare Ulrica Schenström pussades, eller "fånade sig" som han själv uttryckt det. En nota, alkohol, ansvar för krisberedskap och även lite annat var inblandat i historien. I boken beskriver han bland annat det Juholt utsatts för den här veckan: granskning på granskning, där allt fler saker kommer upp. Saker som enskilt inte skulle lett till någon rubrik, blir plötsligt jättestora. Hur stora fel får en högt uppsatt politiker göra? Hur slarviga får de vara? I går lades förundersökningen mot Juholt ner. Sossarna ställde sig bakom sin partiledare. Men vem skriver artiklarna nu?
Jag är inte emot min egen kår, fel är fel och är det fel ska felet upp till ytan. Men utgå för sjutton ifrån att de som valt att ta på sig politiska uppdrag, med en övertygelse, inte gör det för att jävlas, fuska eller roffa åt sig utan av en vilja att göra något bra för den här världen. Mediedrev blir ibland bara för mycket - personen i centrum blir ett vilt som ska fångas (och ibland slaktas) till varje pris.
I Pihlblads bok uttalar sig Miljöpartisten Yvonne Ruwaida, som själv var mitt i drev under början av 2000-talet. "Det går aldrig att vinna ett drev. Det går bara att säga förlåt, förlåt, förlåt", säger hon.
Om det är rätt medicin vet jag inte.
Sant är dock att Juholt inte tagit det ordet på sina läppar än.
Kanske behöver han inte det.
Carolina Nilsson
redaktionschef i Finspång