Rallyt om Fas 3 fortsätter i riksdagen. De fyra oppositionspartierna i riksdagens arbetsmarknadsutskott har sedan tidigare aviserat att de i morgon kommer att rösta för ett förslag där regeringen uppmanas att avveckla Fas 3.
Eftersom oppositionen är i majoritet så kommer det förslaget troligen att röstas igenom. Jag skriver "troligen" därför att i går presenterade regeringspartierna ett eget förslag. Enligt de fyra borgerliga partierna ska Fas 3 förändras på så sätt att utbildningsinsatser ska bli tillåtna. Vilket de inte är i dag.
Kritiken mot Fas 3 är sammansatt och spretig. Å ena sidan hävdas att deltagarna bara får ägna sig åt sysselsättningsterapi. Å andra sidan hävdas att många deltagare - "uppemot hälften" enligt Ylva Johansson (S) - utför riktiga jobb och de därför enligt Ylva Johansson " borde kunna få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden istället". (Ekot 17 maj)
Enligt den samhällspolitiske chefen på fackförbundet Saco, Gunnar Wetterberg, (Expressens ledarsida 13 maj) finns det en enkel förklaring till den sammansatta kritiken mot Fas 3: "Åtgärderna får inte tränga undan reguljära jobb. "Undanträngning" är en av debattens fulaste skällsord. Det gäller att hitta uppgifter som är så långt från ordinarie jobb som möjligt. Därför fanns det ALU-arbetare som mätte jordmagnetism utanför Staffanstorp under 1990-talskrisen". "Rädslan för undanträngning lever fortfarande", skriver Wetterberg.
Denna rädsla förklarar sysselsättningsterapierna likaväl som den förklarar varför Ylva Johansson lovar utbildning och praktik men inte ordentliga arbetsuppgifter. Ska det vara någon nytta med Fas 3 så är det emellertid just riktiga arbetsuppgifter som behövs. Det bästa sättet att få ett jobb är att ha ett jobb. Så är det bara.
I den senaste Långtidsutredningen (LU) analyserades undanträngningsproblemet i arbetsmarknadspolitiken. Enligt LU är undanträngningen inte något större problem. "LU har rätt", skriver Gunnar Wetterberg:
"Runt om där människor, kultur och natur vårdas, utvecklas och bevaras behöver vi hur många händer och huvuden som helst för att göra uppgifter som i dag ligger i träda. Många av dessa uppgifter är sådana som strukit med i tuffa budgetomgångar från 1990- talskrisen och framåt. I de flesta av dessa fall är "undanträngningen" teoretisk".
Wetterberg slår ett slag för de gamla plusjobbens återkomst.
Plusjobben hade många fördelar. De påminde om riktiga jobb. De var samhällsnyttiga. Och de var effektiva ekonomiskt eftersom "att den som tackade nej straffade ut sig själv ur systemet. Det var en besk men nödvändig effekt av plusjobben".
Gunnar Wetterberg har rätt. Det var synd att plusjobben blev politik och åkte ut efter alliansens seger 2006.