Christina Paulsrud är ordförande för Stockholms Brukarförening. I går stod hon i talarstolen i Landstingssalen i Stockholm. Till en stor publik talade hon om hur svårt det är att få företräda sig själv som drogberoende.
Jag var där.
Brukarföreningen har funnits sedan 2002. Steg för steg - framåt och bakåt - har pionjärerna i föreningen skaffat sig respekt och självständighet. De flesta av medlemmarna går på läkemedelsassisterade behandlingar. En stor del av Brukarföreningens strider handlar om villkoren för patienterna i denna del av sjukvården. Det finns fortfarande mycket av straff och moralism i behandlingen. Människor med missbruksproblem ses kort sagt som mindre vetande skummisar. Christina Paulsrud är en klok, genomtänkt och empatisk kvinna i 50-årsåldern. Hon romantiserar inte missbrukstillvaron. Hon vet vad hon talar om. Hon har ingen anledning att romantisera. Men hon har starka skäl att protestera mot hur hon själv och många av hennes kamrater behandlas.
Beroendevården och smittskyddet är fortfarande väldigt politiserade frågor i Sverige. I landstingssalen där Paulsrud talade i går beslutade Stockholms landstingspolitiker i tisdags att återigen försena införandet av ett sprututbytesprogram. Filippa Reinfeldts Moderater blockerade ett beslut. Syftet är uppenbart. Moderaterna hoppas att tuffa tag mot knarkarna ska ge dem fler röster.
Moderaterna skulle ha lyssnat på Christina Paulsrud. Då kanske de skulle förstå att knarkare är människor värda att lyssna på.