Ledare
Drygt 5 000 portioner i veckan köper kommunen från företaget Matfabriken i Sala. Maten kyls och transporteras sedan ut till kunderna; mestadels pensionärer. Vid en kontroll utförd av kommunens Miljökontor visade det sig att en del av portionerna hade mer eller mindre allvarliga brister.
Kerstin Hildebrand (V) vill allra helst att kommunen ska bygga ett eget storkök för kyld mat. Till Folkbladet i går sa hon att efter det som hänt med Salamaten såg hon det som "ännu nödvändigare att man tar saken i egna händer och inte lämnar bort en så viktig sak som matlagning." Den borgerliga oppositionen är hårda motståndare till såväl Salas matfabrik som till planerna på ett nytt kommunalt storkök. "Skippa alla storköksplaner. Stordrift och centralisering leder bara till onödiga transporter och sämre kvalitet", skrev Jörgen Rundgren (M) i ett blogginlägg 8 december. De borgerliga vill i stället att kommunen satsar på små lokala kök och på samarbete med lokala krögare. Diskussioner av det här slaget blir ofta extremt produktionsinriktade. Fabriken står i centrum. Kunderna glöms bort. Alla slåss för sin baby. Argumenten är minst sagt svaga. Vad säger att ett kommunalt storkök skulle göra bättre och mer användarvänlig mat än ett privat storkök? Vad säger att små kommunala eller privata kök håller bättre kvalité än större? Dem det ytterst handlar om - skolelever, gamla och sjuka - som ska äta maten; de försvinner liksom in i dimman. Jag skulle vilja vända på kuttingen och sätta de ätande främst. Kommunen kunde t ex fastställa ett pris de är beredda att betala och sedan bjuda in hugade leverantörer. Efter ett par provsmaksrundor får sedan de ätande lista sig hos den leverantör de uppskattar. Kan vi välja vårdcentraler och skolor så borde vi väl kunna klara av att välja mat?