Johan Norberg är Sveriges mest inflytelserika och spännande liberala debattör och författare. Nyliberalt högeryngel, skulle visa fnysa avvisande om denne Norberg.
Frihetlig och lätt anarkistisk, lyder mitt omdöme.
Ledare
I mina ögon är han ett fritänkande - förvisso borgerligt - salt i såren på all uppblåsthet och kunskapslöst tyckande.
Nu är Johan Norberg lite konfunderad. Hans oro "handlar om storstadsliberalernas plötsligt uppblossade förälskelse i delar av Miljöpartiet." (newsmill.se 13/11)
Miljöpartiet har vind i seglen. Inget snack om den saken. Som Johan Norberg skriver så har Miljöpartiet "lämnat den entydiga anti-modernismen bakom sig. Inte minst personifieras det i
Maria Wetterstrand, Sveriges mest begåvade och övertygande partiledare."
I sin ungdom stöttes han bort av Miljöpartiets "reaktionära vetenskaps- och teknikfientlighet" och av
Per Gahrton som beskrev storstäder som "cancersvulster på samhällskroppen".
Men så är det inte längre, skriver Norberg. Dagens yngre miljöpartister "talar om hur de ska måna levnadsbetingelserna i storstäder bl a genom att bygga fler bostäder och öka framkomligheten för cyklister. (-) Det är inte säck och aska som ska rädda oss från undergången, utan miljöbilar och nya energislag."
Johan Norberg och hans storstadspolare ogillar nya Moderater ungefär lika mycket som Betongsossar. Det som oroar Norberg är att Miljöpartiet ska dra så pass många storstadsröster att det blir regeringsskifte i nästa val: "Det är inte osannolikt att en del liberala väljare följer de gröna hem på valnatten, men risken är stor att de till sin oändliga besvikelse vaknar med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen."
Som man bäddar får man ligga, så lär oss ordspråket. Den borgerliga alliansen har stängt spelplanen. I det nya politiska läget återstod inget annat för S och MP än att slå sina påsar ihop. Ett genialt drag; helt i mitt tycke och smak. Mina bevekelsegrunder är ungefär desamma som Johan Norbergs. Skillnaden är jag gläds medan Norberg oroas.
Socialdemokraterna är bättre med Miljöpartiet än utan. Värdet av Vänsterpartiets anslutning till oppositionskoalitionen kan diskuteras. Men det är enfaldigt att enbart stirra sig blind på partiets kommunistiska förflutna.
n n
Jag betraktar det som en stor framgång för Sveriges politiska liv att Vänsterpartiet tjugo år efter murens fall är redo för ett nära samarbete med Sahlinsocialdemokrater och Gröna liberaler. Vänsterpartiets förändring borde rentav tilltala Johan Norberg.