Malin Widerlöv är i 40-årsåldern. För några år sedan bodde hon i en husvagn utan el och utan toalett. Hennes tre barn var placerade på familjehem. Alkoholen hjälpte henne att tända av från amfetaminet som hon använt för att tända av från de starka mediciner hon fått som psykiatrisk patient.
I går stod hon i talarstolen på Lunds universitet när universitetets rektor Per Eriksson och Socialhögskolan arrangerade ett arbetsmöte på temat "Bostad först".
Jag var där.
Ledare
Rektor Per Eriksson är ingenjör. Han anser inte att universitetet ska nöja sig med att skriva kloka böcker och ordna lärda seminarier. Ingenjör Eriksson vill också vara med och genomföra saker och ting,
Som att t ex avskaffa hemlösheten.
Det som framförallt utmärker en bostadslös person är att hon saknar bostad. Lunds universitets ansats i hemlöshetsfrågan - Bostad först - är därför inte bara rimlig. Den är klockren.
Det finns ungefär 18 000 hemlösa människor i Sverige. Runt 350 av de hemlösa håller till i Norrköping.
Folk är hemlösa av en rad orsaker.
Många kombinerar hemlösheten med drogproblem och/eller psykiska sjukdomstillstånd av olika slag. Andra är "bara" så fattiga att de inte har möjlighet att skaffa ett eget boende av något slag. Varje år blir ungefär 1000 barn hemlösa därför att deras vårdnadshavare vräks från sina lägenheter.
Hans Swärd är professor vid Socialhögskolan på Lunds universitet. Swärd är ett slags levande legend i hemlöshetskretsar.
Hans Swärd är pappa till initiativet Bostad först. Han vill försöka få med sig ett antal kommuner i ett försök där hemlösa människor av olika slag ska få egna bostadskontrakt. Det kan låta trivialt. Men det är smått revolutionärt. Normaltillvaron för hemlösa är nämligen att de slussas runt mellan diverse träningslägenheter, sociala boenden och "boendetrappor" där de genom gott uppförande ska försöka meritera sig för en egen lägenhet med eget kontrakt.
Det är en tillvaro, sa Malin Widerlöv i går, som kännetecknas av låga förväntningar och orimliga krav. Upplägget "skötsamhet först - bostad sedan" leder till att de allra flesta aldrig når fram till den egna bostaden. De blir kvar i den tillfälliga logimarknadens kretslopp.
Hans Swärd och Lunds universitet vill nu prova att vända på kuttingen. Det som visat sig fungera väl i andra städer - Hannover, New York, Amsterdam - kan kanske också fungera i Norrköping?
Socialdemokraten Lars Stjernkvist var med på mötet i Lund i går. Han och bostadssamordnaren Kenneth Edström som också var på plats, visade stort intresse för Bostad först. De lovade att ta hem frågan till sina kollegor i Norrköping.
Jag hoppas att Norrköping hoppar på förslaget från Lunds universitet. Det finns säkert ett stort antal av Norrköpings hemlösa medborgare som vill ha en egen bostad. De allra flesta kommer också att klara av det egna boendets höga förväntningar. Förutsatt att boendet är omgivet av mänskliga krav och anpassat stöd.
Hyreslagens regler är tydliga. Kontraktet kan sägas upp om hyran inte betalas i tid, eller om boendet sköts så illa att den förvandlas till en sanitär olägenhet för omgivningen. De hemlösa ska inte utsättas för hårdare krav än andra hyresgäster. Hyreslagens regler ska gälla lika för alla.
Det finns självklart inga patentlösningar på hemlöshetsproblemet. Hemlösa människor är lika lite som alla andra människor; trädda på ett och samma snöre. För de som "bara" är fattiga är det enda som behövs ett anständigt bostadsbidrag som gör att de får köpkraft som konsumenter. Det behöver byggas fler små och billigare lägenheter. Tidigare fanns ett riktat investeringsbidrag för sådana bostäder. Statliga Boverket har utvärderat investeringsbidraget. Det fyllde sin funktion väl. Tyvärr är bidraget - likt i praktiken bostadsbidraget - avvecklat.
För andra hemlösa krävs andra och mer sammansatta insatser. I grunden gäller dock att Bostaden ska komma först.
Malin Widerlöv bor i dag i en egen lägenhet. Hon har hand om sina barn igen. Hon har ett avlönat jobb på gång. Det finns många Malin där ute på gator och torg.