Ameera Younán, en av de många irakier som i år utvisats ur Sverige illustrerar den kluvna bilden i en radiointervju "Jag älskade Sverige och svenskarna, men jag kommer aldrig att glömma hur inhumant vi behandlades av dem som slängde ut oss. Var de verkligen svenskar?"
Ameera och hennes familj befinner sig åter på flykt, nu i Turkiet, bara några månader efter tvångsavvisningen från Sverige. De är inte ensamma. Sveriges radios reporter Nuri Kino har sökt upp 25 av de irakier som utvisats från Sverige till Bagdad i år. 24 av dem har åter flytt Irak.
En av dem lever gömd i staden Mosul, alltför rädd för att ens våga kontakta myndigheterna för att få ett pass. De aktuella personerna är alla kristna, vilket i dagens Irak innebär en omedelbar fara för att bli trakasserad, förföljd och dödad.
Det historiskt mångetniska Irak har sedan den USA-ledda invasionen förvandlats till en häxkittel av separatism och religiös extremism. Våldet drabbar flera av landets religiösa och etniska minoriteter, de kristna tillhör de värst drabbade.
Ett 50-tal kyrkor har utsatts för attentat. Präster, biskopar och vanliga civila kristna har mördats. Kvinnor är särskilt utsatta, och många vågar inte längre låta sina barn gå till skolan. Antalet kristna i Irak beräknas ha halverats sedan 2003.
För knappt 100 år sedan, 1915, genomfördes ett folkmord på armenier, assyrier, syrianer, och andra kristna minoriteter i Turkiet. Trots väl dokumenterad kännedom om vad som höll på att ske ingrep varken Sverige eller något annat land.
Än idag har detta brott mot mänskligheten inte erkänts av vare sig Sveriges regering eller av det internationella samfundet. Av rädsla för att stöta sig med den turkiska regimen och störa de känsliga förhandlingarna om EU-medlemskap struntar såväl Sverige som EU i att kräva att Turkiet gör upp med denna skamfläck i sin historia och ger upprättelse till de drabbade.
Dessvärre finns anledning att dra vissa paralleller med hanteringen av situationen i Irak. Sveriges regering väljer inte bara att tiga inför de systematiska förföljelserna och morden på minoriteter, man har dessutom utsett 2009 till "återvändandeåret", vilket hittills inneburit 100-tals tvångsavvisningar till Irak.
Hur många av dem som tillhör minoritetsgrupper går inte att veta. Enligt Migrationsverket är inte religiös eller etnisk tillhörighet i sig skäl nog att beviljas asyl från Irak.
Detta trots att såväl FN:s flyktingorgan UNHCR som internationella människorättsorganisationer vittnar om ett upptrappat och urskillningslöst våld mot minoriteter. Några går så långt som att tala om religiös rensning.
Den svenska regeringens behandling av de irakiska flyktingarna väcker frågan om det åter är storpolitik som går före humanitetens och anständighetens krav.
Är det Carl Bildts och den borgerliga regeringens entusiasm för den USA-ledda invasionen av Irak som hindrar dem att se det brutala kaos som följt i dess spår?
Är det för att ge sken av läget i Irak är under kontroll som Ameera och de ytterligare fyra miljoner irakiska flyktingarna i världen bedöms sakna skäl för sin exil?
Historien vittnar om det fatala i en sådan hållning.
Tänk om, Bildt och Billström. Öppna ögonen för det som sker, agera och ge de förföljda möjlighet till en fristad i Sverige.