Det stämmer att det inom den världsvida katolska kyrkan finns en rad olika åsikter och förhållningssätt företrädda. Även inom katolska kyrkan i Sverige. Problemet är att dessa olika åsikter och förhållningssätt inte är rättvist representerade inom katolska kyrkans ledningsstruktur.
När det gäller ideologiska ställningstaganden är det inte helt okänt att många katolska präster, lekfolk och biskopar kräver rättvis fördelning av resurser och jord. Dessa personer har aldrig varit populära i Vatikanen utan fått reprimander och motarbetats. Senaste exemplet är jesuitprästen Jon Sobrino i El Salvador.
Befrielseteologer i Latinamerika har systematiskt bytts ut mot konservativa Opus Dei företrädare. Påven styr genom sin utnämningsmakt katolska kyrkan klart åt höger.
I samband med att påven hävde bannlysningen av prästbrödraskapet SSPX tog den inomkatolska reformrörelsen Wir sind Kirche initiativ till ett upprop till försvar för andra Vatikankonciliet, som fick 54104 namnunderskrifter. Vatikanen har vägrat ta emot uppropet vilket ska jämföras med att påven i höst är helt inställd på att fortsätta sin dialog med det ultrakonservativa Prästbrödraskapet.
Ingen helgonförklaring har gått så snabbt ( 27 år) som den av Opus Dei grundaren Josemaría Escrivá.
Oscar Romero, ärkebiskopen i El Salvador som ställde sig på de fattigas sida och blev brutalt mördad 1980 är ännu efter snart 30 år inte helgonförklarad. Man vet inte namnet på Romeros mördare förutom att han tillhörde högerextremistgruppen kring Roberto D. Aubuisson.
I Honduras företräds ett förhållningssätt av till exempel biskop Luis Alfonso Santos i Santa Rosa de Copan och ett helt annat av kardinal Rodriguez såväl i synen på statskuppen som andra spörsmål med politiska förtecken.
Som ordförande i Honduras biskopskonferens har kardinal Rodriguez tolkningsföreträde och tar sig privilegiet att ta tex biskop Santos i upptuktelse för avvikande uppfattningar och gör sig också till tolk för biskopskonferensen och påstår att det är den avsatte president Zelaya som "framkallar klasshat ".
Så visst stämmer det att "där finns en rad olika åsikter och förhållningssätt företrädda" inom katolska kyrkan. Att Maria Hasselgren kastar vackra ord ur påvens senaste encyklika Caritas in Veritate på Torsten Nilsson känns i sanning kärlekslöst då sanningens ord och kärlekens handlingar bevisligen inte går hand i hand när det gäller vår påve.
Just därför tillåter jag mig som katolik att instämma i Torsten Nilssons debattinlägg inklusive hans anklagelse mot katolska kyrkan.