Avtalet om Nya Idrottsparken mellan Norrköpings kommun och IFK Norrköping har nu legat och guppat i kommunhuset/klubbhuset i snart tio månader. Allsköns konspirationsteorier sprider sig.
I går framträdde folkpartiets Mathias Sundin och moderatpolitikern Rikard Ståhl i Östgötaradion. De antydde att hemliga beslut fattats i korridorer och i slutna rum.
Självklart utgör de nära personallianserna mellan IFK och socialdemokraterna näring för sådana påståenden.
Vad jag förstår handlar det emellertid inte alls om några slemma konspirationer i det här fallet. Förklaringen till den långa tidsutdräkten är vardagligt simpel; parterna har helt enkelt svårt att komma överens om ett slutligt avtal.
Och det är inte så konstigt. Mycket står på spel. Moms och andra skatteregler måste gås igenom mycket noga. Parterna måste också passa sig så att de beslutar om tjänster och uppdrag som egentligen borde ha upphandlats offentligt. Försäljningen av sponsornamn på Nya Parken är heller inte helt lätt att hantera. Förmodligen är det lättare att få bra betalt i ett läge när klubben inte ligger toksist i ligan.
Men kritikerna har rätt på en punkt. Tystnaden inifrån förhandlingsdelegationen är olycklig. Kommunikation och information är vår tids lösen.
W.A.