Replik till Annika Helker Lundström, Svensk Vindenergi, 22 mars i Folkbladet.
Kostnadstrenden från det att elcertifikatsystemet infördes år 2003 fram till idag är ökande. Att Svensk Vindenergi också försöker mörka nivån på subventionerna är naturligt, inget företag vill framstå som bidragsberoende.
Replik
Energimyndigheten (EM) har egendomligt nog anammat vindindustrins agenda och agerar i media tillsammans med Svensk Vindenergi som en del av den internationella vindlobbyn. Sina uppgifter hämtar EM från lobbyns egna organ i Europa, EWEA och Citigroup. Oberoende rapporter visar entydigt att ny vindkraft är ungefär dubbelt så dyr som den billigaste kraftproduktionen men dessa ignoreras. Sådana rapporter finns från såväl tunga inhemska instanser som KVA och IVA, (se t ex "Vägval Energi") som internationella, t.ex. CASES, ett EU-projekt med deltagare från 20 länder.
Vindkraftens effektivitet är låg, endast dryga 20 procent av den installerade effekten i snitt över sex år. När den som bäst behövs är den helt värdelös. Vid vinterns högsta förbrukningstopp klockan 17-18 den 8 januari 2010 var den totala förbrukningen 26 200 MW, samtidigt bidrog vindkraften med 310 MW. Vindkraften bidrog alltså med omkring 1 procent av den svenska elförbrukningen vid tillfället. Vid eftermiddagstoppen den 21 december 2009 bidrog vindkraften med ca 100 MW. Den totala förbrukningen var då omkring 25 800 MW. Vindkraftens bidrag blev alltså knappt 0,5 procent av den totala elförbrukningen trots att vindkraft uppgår till totalt 5 procent av den installerade effekten i landet. Vindkraftens effektivitet var vid tillfället endast 6 procent av sin installerade effekt.
Energimyndigheten är sannerligen inget sanningsvittne. "Kostnaderna för elcertifikat har hittills sjunkit" och "elpriserna hålls på en konstlat låg nivå p g a elcertifikaten", påstår EM:s generaldirektör Tomas Kåberger i media. Detta är felaktigt. Certifikatpristrenden sedan 2003 är stigande och de svenska elpriserna har gått upp med 84 procent, näst mest i Europa.
Den bistra sanningen är att summan av stödet för de planerade 30 TWh vindkraft blir bortåt 300 miljarder kronor till år 2035, en summa som t ex skulle räcka till att energieffektivisera en miljon bostäder.
Det är bra att strategerna bakom Sveriges energipolitik nu tvingas fram på scenen. Det finns flera intressanta personliga kopplingar mellan politiker, vindindustrin, forskare, lobbyister och Energimyndigheten som bör lyftas fram och belysas.