Två konkreta områden är arbetslösheten och bostadsbristen. Den massarbetslöshet som präglar EU innebär enorma påfrestningar på trygghetssystemen.
Omvandlingen till postmodernt tjänstesamhälle har gjort att framför allt många lågutbildade satts på bar backe. Utslagningen börjar tidigt: Inte mindre än elva procent av eleverna i nian underkänns och utestängs från gymnasieskolan.
Det bör heller inte förnekas att invandringen till Sverige under dessa betingelser faktiskt gjort att fler ska slåss om jobben.
Den disharmoniska arbetsmarknaden samt en allmän trend av inflyttning till storstäderna leder sedan till kronisk bostadsbrist i många kommuner. Det faktum att det råder bostadsbrist har förstås med omfattningen av bostadsbyggandet att göra. På samma sätt spelar här även invandringen roll, självklart påverkas bostadsbristen av att fler människor flyttar in i Sverige och ska bo här.
Att erkänna dessa negativa effekter av invandringen är inte att dela Sverige-demokraternas ideologi. Men det är ett nödvändigt erkännande, att deras kritik faktiskt är berättigad.
Sedan är det förstås en öppen fråga hur man vill hantera problemen, om det ska ske genom en aktiv näringspolitik, sänkta skatter och någon form av offensiv bostadspolitik.
Eller om man ska minska invandringen. Kanske både och? Om inte invandringen av nya människor också kan ske parallellt med fler nya jobb och nya bostäder, så kommer misären att tillta och därmed också stödet för ett parti som lyfter fram invandringen som ett problem.
Nyckeln till att stoppa SD:s tillväxt på lång sikt måste alltså vara att bekämpa de problem vars grogrund partiets existens bygger på.
De människor som röstar på SD är missnöjda med en rad saker i samhället, där SD saknar svar på de allra flesta. De andra partierna borde här faktiskt kunna kosta på sig en hel del gott självförtroende i debatter om industrin, transportnätet och alla möjliga frågor som spelar stor roll och där SD skulle framstå som det fantasilösa enfrågeparti det idag är.
Vi som sett SD inifrån vet att det är ett parti som organisatoriskt och resursmässigt inte har mycket att komma med.
Tommy Funebo f d partisekreterare SD Leo Sundberg f d programledare i Radio SD Stockholm