Med Dubceks uttalade vilja att skapa "en socialism med mänskligt ansikte". Efter Sovjets invasion 1968 stoppades reformförsöken. Och en ny Moskvavänlig regim installerades i Prag, efter klassiskt sovjetiska mått. Det enda ansikte som syntes var kommunismens. Lika totalitärt som alltid.
Olof Palme kritiserade Sovjet i skarpa ordalag. I ett tal i Malmö samma år satte han fingret på vad invasionen verkligen handlade om: "Det angriparen fruktar är kanske inte endast det tjeckiska folkets självbestämmanderätt. Det är också det polska, det östtyska, det bulgariska, och må hända framför allt det ryska folkets längtan efter frihet och självbestämmande."
För några dagar sedan invaderade Ryssland Georgien. Den förra KGB-chefen och nuvarande ryska premiärministern, Putin, kunde inte acceptera Tbilisis nya politiska orientering. Bort från Sovjet, bort från Ryssland och framför allt: mot nationellt självbestämmande. På alla plan. Vi har kunnat följa händelseutvecklingen från vår del av världen. Se skarorna som flyr, de trätande herrarna i gråa kostymer och militärens beskjutningar.
I sitt Malmötal 1968 framhöll Palme vikten av att Sverige använde sin roll som litet land, obundet av stormaktsblocken. Han slungade ur sig orden när han förklarade att Sverige har "särskild anledning att hävda de små nationernas rätt till nationellt oberoende, deras rätt att utan inblandning från främmande länder forma sin politik och sin framtid."
Orden är lika aktuella idag! Georgiens territoriella integritet måste värnas. Och folkrätten försvaras! Men idag har Sverige ytterligare ett verktyg att använda för att göra detta: den europeiska unionen. Hela EU:s kraft och tyngd måste användas för att förmå Ryssland att respektera Georgien och folkrätten.
Men en förutsättning för att Moskva ska göra det är att vi, Sverige och EU, bevisar att vi är konsekventa i vår tro på folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Det lärde jag mig när jag pluggade ryska i St. Petersburg en kall vinter för några år sedan: Ryssland kommer aldrig att lyssna på oss så länge de upplever att vi inte också kritiserar USA för sådant vi kritiserar andra för.
1968 fortsatte Palme även sin kritik mot USA och Vietnamkriget. Bland annat i sitt förstamajtal. Låt oss lära av honom. Vi måste vara konsekventa i våra ställningstaganden för folkrätten och de mänskliga rättigheterna, samtidigt som vi använder oss av den tyngd EU ger. En tyngd vi knappast hade för fyrtio år sedan. Jag tror att det är en bra kombination. Och om vi anstränger oss kan det räcka riktigt långt. Antagligen längre än aldrig förr.