Västsahara är Afrikas sista koloni, sedan 1970-talet ockuperat av Marocko. Till en början gjorde västsaharierna väpnat motstånd - varje ockuperat folks rätt - men 1991 slöts vapenvila med ett löfte från världssamfundet: En folkomröstning skulle hållas så västsaharierna själva skulle bestämma om de ville vara del av Marocko eller ett eget land.

 

Sedan dess har otaliga försök gjorts för att genomföra folkomröstningen, men Marocko har saboterat alla.

 

 

En stor del av västsaharierna, cirka 170 000, bor i flyktinglägren i sydöstra Algeriet: mtt ute i Saharaöknen. Snart 20 år efter världssamfundets löfte är Västsahara ännu ockuperat. Tålamodet tryter.

 

 

I början av sommaren var jag i flyktinglägren för att träffa Palmecenters samarbetspartners: västsahariska befrielserörelsen Polisario, ungdomsförbundet Ujsario och olika kvinnoorganisationer. Bland annat stödjer vi Olof Palmeskolan där västsahariska kvinnor utbildas. Det har gett kvinnorna makt att påverka sitt samhälle, och därmed sina egna liv.

 

 

Alla jag mötte var besvikna på FN och omvärlden, inte minst på EU, som talar om mänskliga rättigheter men oftast stödjer Marocko. Och de flesta var beredda att återuppta vapen.

 

Det var bara ett par stycken som ännu sökte en fredlig lösning: Västsaharas president Mohamed Abdelaziz och hans närmaste. Men när jag träffade presidenten berättade han att han nog inte länge till skulle kunna avhålla en väpnad konflikt eftersom folket tappat tron på fredliga förhandlingar. Risken för krig är stor.

 

 

Om EU nu förlänger sitt fiskeavtal med Marocko, som inbegriper fiske på ockuperat territorium, kan det vara spiken i kistan. Avtalet strider mot folkrätten då de rika fiskefångsterna inte kommer västsaharierna till del.

 

 

Konsekvensen kan bli krig. Algeriet dras då med stor sannolikhet in. Resultatet blir krig i Europas grannskap. Orsakat av EU:s ignorans.

 

 

Men än är det inte för sent. Till 28 augusti kan förändringar göras i fiskeavtalet. EU har därför chans att värna freden och folkrätten. Och precis det är ju unionens uppgift.

 

 

Det är dags att Sveriges regering agerar.