Vilket skapade en del oro med bland annat vilda strejker.

Därför initierades ett relativt modest försök att rädda den svenska modellen, med dess solidariska löner och produktivitetsutvecklande strukturomvandling.

Men förslaget kapades av en grupp radikaler som gjorde om fonder till ett socialiseringsprojekt. Socialdemokraterna tvingades därmed till en strid – inte om att rädda den svenska modellen – utan för ett socialistiskt maktövertagande.

Artikelbild

Löntagarfonder gick från socialdemokratisk reformism till socialistiskt självmordsprojekt.

Något liknande är nu på väg att hända med översynen av hur näringslivet och välfärdssystemet ska samverka. Diskussionen om skärpta krav på aktörer inom skattefinansierad verksamhet har blivit förslag om att begränsa vinsterna, snarare än att säkra kvaliteten. Och nu riskerar detta bli ett fälttåg mot allt slags företagande inom det välfärdsindustriella komplexet.

En sund diskussion om hur skattemedel ska användas vettigt - är på väg att bli omvandlat till ett förbud riktat mot all slags vinstdrivande verksamhet.

I spetsen går förstås vänsterpartiet, men de radikalaste förslagen har också starkt stöd av socialdemokratiska aktivister, anförda av Aftonbladet.

Kännetecknande för dessa är att de tolkar opinionen så, att 70 procent av svenska väljare säger ett fett nej till vinster. Således tycks de också tro, att om den rödgröna regeringen lägger förslag om vinstförbud kommer det att bli en majoritet för socialismen i nästa val.

Aftonbladets tolkning av opinionen är felaktig. Vad vi vet är att en solid majoritet av väljarna är kritiska till hur privata företag skor sig på skattemedel, utan att dock säga blankt nej. Samma väljare vill också vill ha valfrihet.

Dessutom finns en opinionsmätning som smäller högre än alla andra, nämligen den som sker på valdagen. Förra gången, 2014, vägdes det parti som driver vinstfrågan mest av alla, vänsterpartiet, in på futtiga 5,7 procent av väljarkåren.