Debatt Tidigare i somras presenterade ledande forskare flera reformförslag för att modernisera Arbetsförmedlingen (AF). Det mest konkreta förslaget handlar om att utveckla insatsen Stöd och matchning till fler målgrupper. Det är en lovvärd riktning, men då måste myndigheten satsa – inte prioritera extratjänster som riskerar att bli en dyrköpt baksmälla i nästa lågkonjunktur.

Kritiken mot dagens AF-system är utbredd och en majoritet i Sveriges riksdag har röstat för en stor omläggning där flera partier talar om att ”lägga ner AF i dess nuvarande form”.

Professor Lars Calmfors och hans forskningskolleger signalerar i en ny forskningsskrift att en reform måste ske gradvis. De varnar för ett ”Alexanderhugg” och menar att en gradvis utveckling av insatsen Stöd och matchning kan möjliggöra att fler fristående aktörer får möjlighet att verka och ge stöd till arbetslösa att komma i arbete. Stöd och matchning har flera viktiga principer som är värda att bygga på. Den arbetssökande får möjlighet att välja själv. Upphandlade leverantörer rankas efter prestation i ett transparent och tillförlitligt betygssystem. Aktörer som ger goda resultat får mer att göra och de dåliga gallras ut. Vi leverantörer får också högre ersättning om vi lyckas generera jobbresultat.

I dagsläget är insatsen förhållandevis liten (ca 20 000 personer). Istället för att växla upp insatsen, som forskarna föreslår, minskar Stöd och matchning dramatiskt. På ett år har antalet arbetslösa som får insatsen sjunkit med nästan 20 procent (!) och runt om i landet finns signaler att volymerna kommer att minska ytterligare. Det vi hör ute på fältet är att arbetslösa ska riktas till ”Extratjänster”, en insats som skulle gå till de allra svagaste på arbetsmarknaden men som istället gått till personer som hade kunnat klara sig bra med mindre subventionerade anställning. Det finns också ett tydligt fokus på offentlig sektor, vilket förstärkt kompetensbristen i privat sektor.

Jag har arbetat länge med arbetsmarknadens utmaningar: trender kommer och går – högkonjunktur ersätts med lågkonjunktur, politiker och ministrar byts ut – men vi som arbetar i systemet består. 2008 var jag vd för Lernia Jobb & Karriär som skulle coacha uppsagda LO-medlemmar till nya jobb, när vi 2012 startade AlphaCE var Sveriges utmaning ungdomsarbetslösheten och hösten 2015 kom flyktingvågen och sedan dess har vårat främsta fokus varit jobb åt nyanlända.

Det kommer en lågkonjunktur förr eller senare. Då behövs en snabbrörlig, flexibel och kraftfull arbetsmarknadspolitik. Myndigheten behöver oss kompletterande aktörer och vi behöver en väl fungerande myndighet.

Forskarnas synpunkter om att utveckla en insats som Stöd och matchning är relevanta, men då måste myndigheten redan nu ta signalerna på allvar och sätta Stöd och matchning i främsta rummet. Annars riskerar branschen att dö sotdöden.