I bostadsbristens Norrköping måste något göras för att komma till rätta med situationen. Några få lyckligt lottade har tagit sig rätten att ockupera vår gemensamma tillgång, staden, och dess boendeytor. Med privata, giriga vinstintressen har spekulationen i bostäder utestängt det stora flertalet medborgare från rätten till boende. Därför föreslår jag att varje bostadsrättsägare och villaägare ska tvingas avsätta 20 procent av sin boyta. 10 procent av avsättningen ska ersättas med skattemedel, övriga 10% ska avsättas utan ersättning. I särskilt attraktiva områden ska större avsättningar göras, och personer med stora bostäder ska tvingas avsätta större andelar, kanske hela rum. På dessa avsatta ytor ska var och en som har eget boende få komma och gå som de vill. Bostadsägaren ska underlätta tillgängligheten till dessa för allmänheten avsatta ytorna.

Tycker du detta låter sjukt? Det gör jag med, men det är så Sveriges skogsägare hanteras idag när det gäller att hantera marker med höga naturvärden! Just därför kan man fundera på vad det är för ?drev? som pågår just nu för att ifrågasätta den svenska skogsbruksmodellen. Kalhyggen får ofta klä skott som symbolen i symboliken. Varför pratar ingen om att vi faktiskt bara avverkar cirka 75 procent av all den skog som växer till i Sverige?

Vi har aldrig avverkat så lite. Varför pratar ingen om att flera av delmålen i våra miljömål som rör skogen är uppfyllda, såsom exempelvis andelen död ved eller andelen gammal skog? Varför glömmer stadsbor att vi har en skogsvårdslag sedan 1994 som anger att produktionsaspekter och miljömål ska vägas samman? Slutligen, varför "glömmer" alla som ifrågasätter svenskt skogbruk att det är vår största nettoexportindustri som bidrar med fräscha pengar till skola, vård, omsorg - och naturvård?

Precis som skribenten skriver är skogsbruk långa cykler och det tar tid att förändra. Strängare lagstiftning i maj innebär inte mer urskog för skrivbordströtta teoretiker när semestern börjar i juli. Uppfyllnadsgraden visar att den svenska modellen med frivillighet under ansvar för skogsägaren är på rätt väg men att det tar tid att se förändringar från 1960- och 70-talens skogsbrukspolitik!