Det är mycket jag inte förstår. En av dem är tvåsamhet. Under hela vår uppväxt får vi flickor höra att man visst kan leka tre. Titta på pojkarna, där får alla vara med. De har inga bästisar. De tisslar och tasslar inte bakom ryggen på varandra. De snackar inte skit. De är raka och tydliga. Och framförallt så leker de med alla.

Men sen, när flickorna och pojkarna växer upp då är det slut med flersamheten. I alla fall om du är sådär normalt västerländsk. Då är det helt oacceptabelt att leka fler än två. Då ska männen och kvinnorna leka i par. Lyckliga resten av livet. Det är det jag inte förstår. Varför ska vi tränas under hela vår uppväxt att leka tre när det hela går ut på att bara leka två?

Inte konstigt att det dyker upp otrohetssajter på nätet. Inte konstigt att männen vill leka med alla. Inte konstigt att kvinnorna äntligen accepterat att det går att leka fler och att man inte måste ha en bästis. Men det är konstigt att det helt plötsligt fördöms. Det här med dubbelmoral är helt enkelt väldigt förvirrande för mig.

Jag tycker också att det är väldigt konstigt att hela grejen med välgörenhet börjar närma sig amerikanska mått. Samtidigt som vi monterar ner vår allmänna välfärd ökar antalet personer som skänker stora summor i välgörenhetens namn, liksom stora företag säger sig vilja göra en social insats. Men herregud - anställ människor då. Se till att folk får jobb och kan göra rätt för sig istället för att få dem att känna sig tacksamma över de välgörenhetspengar som på nåder tilldelas dem. Men det är klart, numer är det ju avdragsgillt med välgörenhet. Jag förstår inte.

Jag förstår mig inte heller på alla flashiga välgörenhetsgalor på tv, där kändisar samlar in pengar till kampen mot bröstcancer, för att dämpa barnfattigdomen och gu vet vad. Vem tror att de gör det gratis? På riktigt?

Konstigt tycker jag också att det är att folk förvånat höjer på ögonbrynen över de ökade klyftorna i Sverige. Vadå konstigt. Det var ju vi som två mandatperioder i rad röstade fram en politik där det ingår att öka klyftorna. Det finns en kaka. Om någon får mer, får någon annan mindre. Det tycker jag inte är konstigt. Visst man kan slänga i lite extra bakpulver i kakan och se den jäsa, vi kan kalla det tillväxt. Kakan blir inte större - bara fluffigare. Eller så kan vi sätta en surdeg och ständigt skapa nya surdegar av den första, vi kan kalla det tillväxt. Men sköter vi inte om surdegen dör den och det blir inga nya degar.

Så tycker jag att det är konstigt att vi fortfarande 2012 inte har avvecklat månaden november. Jag skulle lätt kunna tänka mig en dubbeljuli. Tänk vilken lång semester vi skulle få och vad många fler sommarjobb det skulle skapa - det får ni väl ändå hålla med om är konstigt.