Den ena opinionsundersökningen efter den andra presenteras i rasande fart och de visar samstämmigt att socialdemokraterna tappat väljarstöd, efter höstens turer om koalitionen med mp och vänster-partierna.
Sannolikt är de rättvisande, för svenska folket vill ha ett klart socialdemokratiskt alternativ till sittande högerregering och ingen rödgrön röra, som Carl Bildt, uttryckte det.
Nu behöver det inte bli någon röra om allt sköts rätt. Fördelen med den är i alla fall att vänsterpartiet får åka med på vagnen och förhoppningsvis bromsar de allra värsta privatiseringsivrarna och friskolevurmarna, som finns inoms och mp.
Vidare brukar det sägas att partiledare inte har så stor betydelse för hur folk röstar. Det är politikens innehåll som är det viktigaste.
Säkert sant, men hur budskapet presenteras och säljs in hos allmänheten är också viktigt. Där har partiledaren en framträdande roll att spela. Särskilt socialdemokratin/arbetarrörelsen har i regel haft karismatiska ledare som vågat stå på barrikaderna och med liv och lust, förfäktat den demokratiska socialismens överlägsenhet.
Nu har vi en partiledare som ligger lågt på den punkten och som redan två år före nästa val, ser både trött och betryckt ut.
Det största partiet behöver inte per automatik inneha statsministerposten.
Lars Ohly är otänkbar, på grund av sitt kommunistiska förflutna, men varför inte Mp:s Maria Wetterstrand.
Hon har definitivt kvalifikationer för att sätta både Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson på plats och med sitt skarpa intellekt, leda konungadömet Sverige mot en bättre, solidarisk och mer miljöanpassad framtid.