Widar Jag minns när fackförbundet IF Metall drev kampanj för Kunskap i skolan. Vi talar kanske 1980-tal och det kändes självklart rätt att facket som organiserade arbetarna i den konkurrensutsatta industrin stod upp för en kunskapsskola som skulle garantera att arbetarnas barn också skulle kunna göra bra ifrån sig i konkurrensen när det blev så dags. IF Metalltiden kändes väldigt långt borta när jag i tisdags besökte de två lärarfackens och LO: s gemensamma seminariedag för en "Likvärdig skola" på Norra Latin i Stockholm. Agendan för en likvärdig skola som Lärarfacken och LO har tagit fram handlar nästan uteslutande om hur eleverna ska vara, blandas, köa, fördelas och upptagningsområdesindelas. Fixeringen vid sådant som elevkårens sammansättning är extrem. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att det gamla Saco förbundet LR och de två andra har tagits över av identitetsvänstern där bakgrund och hudfärg är allt och vart du ska och din kamp för kunskap är intet.

Hur som helst känns det som om hela gänget håller på att gå vilse. Dessvärre tycks även utbildningsminister Gustav Fridolin irra runt i begreppsförvirringens snårskog. Härom månaden presenterade Fridolin en åtgärd där skolan skulle få ett antal miljarder kronor i resurstillskott. Detta var enligt Fridolin en jämlikhetssatsning och han konstaterade att det för en "svensk utbildningsminister inte finns något viktigare än att skapa en jämlik skola." Jag har absolut inget emot jämlikhet. Men jämlikhet skapas inte av jämlikhet. Det viktigaste för en utbildningsminister är naturligtvis att skapa en "kunskapsskola." En skola där målet är kunskap till varje barn skapar förutsättningar för jämlikhet. En skola som siktar på jämlikhet skapar förutsättningar för precis vad som helst.

Mer att läsa: Skolan ska vara ojämlik.

En av identitetspolitikens värsta baksidor är att eleverna indirekt skuldbeläggs; hade de typ bara haft förstånd nog att vara mer svenska, smarta, snälla så hade allt gått så mycket bättre. Här krävs en tvärvändning. Internationella Engelska skolans grundare och huvudägare Barbara och Hans Bergström uttrycker saken väl i DI (14/11) : "Ordning och arbetsro i klassrummet, skärpning av ämneskraven, stärkt roll för den kunnige läraren, tydligt ledarskap i skolan, klart deklarerade normer för vanor och beteenden för livet, inklusive vanan av målinriktat arbete."

IF Metall kunde inte ha sagt det bättre.