Debatt Sommarens extrema värme över i stort sett hela norra halvklotet gav oss en föraning om vad som kan hända om vi inte får stopp på den globala uppvärmningen innan den övergått i global överhettning. Vi riskerar att få ett klimat som gör liv svårt eller rentav omöjligt på jorden.

Redan dessförinnan kan klimatförändringarna ha förvärrat konflikterna i världen, och satt igång stora folkförflyttningar. Klimatet vet inga gränser, och vi har bara en planet att bo på. Dynamiken i klimatförändringarna kan inte förutses i detalj, men de stora dragen är forskarna överens om.

.Experterna har länge varnat för ett mer oförutsägbart och aggressivt väder. Extremvärme är bara ett resultat av den förhöjda temperaturen på jorden - hittills en grad i genomsnitt. Andra yttringar är stormar, översvämningar, torka och höjda havsnivåer.

Avsmältningen av isar och snötäcken och upptiningen av tundror spär i sin tur på växthusgaserna genom att frigöra hittills bunden metangas, och sätter därmed ytterligare fart på uppvärmningen. Man har börjat tala om risken för en dominoeffekt, dvs att något till sist får alla brickor att rasa.

I Parisavtalet kunde majoriteten av världens länder ena sig om att försöka stoppa uppvärmningen vid två grader. Men Parismötet beställde samtidigt en rapport om vad som händer vid en uppvärmning på 1,5 grader. Den ska levereras under hösten och behandlas på FN:s 24:e klimatmöte i december.

Där kommer världens politiker att krävas på besked på vad de är beredda att göra för att rädda livsbetingelserna för framtida generationer, kanske redan för barn och barnbarn. Korta mandatperioder inbjuder inte till långsiktigt tänkande, och populismen är på frammarsch i många länder. Samtidigt pressas ledarna av torka, vattenbrist, luftföroreningar och naturkatastrofer.

Vad som krävs är upplysta väljare och demokrati. Hade Trumps väljare varit mer pålästa, hade de avvisat presidentens hugskott att hoppa av Parisavtalet. I stort sett fortsätter dock ansträngningarna att begränsa utsläppen även i USA. Delstaterna och näringslivet går sin egen väg. Utan USA blir det svårare att komma överens om ”utsläppshistoriken” och hur bördorna ska fördelas, men det är inte omöjligt.

Vi vet vad som behöver göras för att undgå en klimatkatastrof. Nu gäller det att vi tar till oss kunskaperna, och gör dem till vad idéhistorikern Sverker Sörlin kallar insikt och som också väger in känslorna, t ex medkänsla och solidaritet.

Sverige har liksom andra industriländer haft svårt att klara utsläppsmålen under högkonjunkturen. Den rödgröna regeringen har beslutat om en rad åtgärder, som ännu inte fått genomslag. Den har också varit pådrivande för att få igång systemet med utsläppsrätter igen, vilket redan ger stora effekter. Det är viktigt att det arbetet fortsätter, och SD måste hållas borta från inflytande på klimatpolitiken. Partiet erkänner inte ens forskarvärldens slutsatser på området.