Widars ledare När jag läser den nyutgivna boken "Kluvet land" (Tryserum gårdar förlag 2015) så går mina tankar till den förre KD-ledaren Göran Hägglunds tal och tankar om "Verklighetens folk". Det blev inte så mycket av Hägglunds utspel en sommar i Almedalen för några år sedan. En högljudd mediedebatt under några dagar och sedan var det över.

Hägglunds ansats var att stiga fram som ett slags företrädare för de människor som inte vill bli styrda av vare sig "genuspedagoger" eller "kulturmarxister från Södermalm" och som ogillar förbud och moraliska pekpinnar från etablissemanget.

I "Kluvet land" stiger en del av de där människorna/väljarna som Hägglund letade efter fram och företräder sig själva. Bokens bärande tema är konflikten mellan stad och land. Det är totalt åtta författare som medverkar med var sitt kapitel i antologin. Skribenterna presenteras till exempel som: "Han som vågar säga vad många inte ens vågar höra" (Lars-Håkan Halldin tidigare lantbruksdirektör i Sparbankerna) och "socialliberal icke-feminist som anser att kön inte skall spela någon roll" (Annelie Sjöberg, gymnasielärare). Här finns också en person som "I Dackes och Mobergs anda kämpat mot fogdevälde och rättsröta" (Per-Ola Olsson lantbrukare och "frilandsjournalist).

Redaktör för boken är den begåvade entreprenören och tusenkonstnären Anders Bockgård som sedan länge har sin bas som jord- och skogsbrukare i Skrickerum i gränslandet mellan Östergötland och Småland.

Bockgård är aktiv medlem i partiet "Landsbygdspartiet Oberoende" som ovetande för de flesta ställde upp i valet 2014. Hans inlägg i boken balanserar på varje sida på gränsen till utanförskapets bitterhet. Genomgången av det "eländiga Mediesverige" med sina drev och osakligheter är inte poänglös; inte alls. Det blir bara liksom lite för mycket av det goda. Och det gäller inte bara Anders Bockgårds bidrag. Bokens dryga 300 sidor känns ibland som ett samtal mellan ett antal människor som alla är ivriga att trötta ut alla andra med långa och omständliga berättelser om sina sjukdomar och läkarkontakter.

Med detta gnäll väl levererat vill jag understryka att "Kluvet land" indirekt och kanske oplanerat ger en mycket god inblick i hur det resoneras i några av SD: s mest väljartäta terränger. Etablissemangsmisstron som KD gjorde ett misslyckat försök att närma sig har SD exploaterat med framgång.

Den numera i riksdagen återinträdde Staffan Danielsson (C) skriver med självdistans och konkretion i bokens sista kapitel om sina strider och motgångar. Hans dragning till heta frågor som dödshjälp, migration, ekomat och Nato gör honom kontroversiell i mångas ögon. Det är bra. Även om det kanske skaver i salongerna så hoppas jag att Annie Lööf förstår vilken tillgång Danielsson är för Centerpartiet.