Widar Det rådande nationella stämningsläget av oro för vädret, bränderna och bönderna skapar underlag för politiska förskjutningar mellan olika partier och intressen. Det har öppnats tillfällighetsfönster för populister att knyta an till det förändrade stämningsläget. Men populism är ett svårt och mångfacetterat hantverk. De flesta populistiska ansatser blir det därför inte så mycket med; de fuskas bort. Den höga misslyckandeprocenten beror i huvudsak på att populismen sällan lämnar de partipolitiska fyrkanterna: Oppositionen anklagar regeringen för att vara likgiltig för bränderna eftersom den inte sett till att det finns vattenbombplan i Sverige. Regeringen anklagar oppositionen för att de under sina ”åtta år vid makten” minsann inte visade minsta intresse för vattenbombplan.

Mer att läsa: Som besatta av nazister.

Andra utbredda misslyckandeorsaker när det kommer till det populistiska är tron på att det handlar om att uttrycka sig grovt och enögt och tron på att man själv kan bestämma ämnen som fångar populasens intresse: I Visby i början av denna månad upphöjde till exempel de flesta av partiledarna en liten grupp av förvirrade och mestadels kriminella unga män i föreningen NMR till riksintressen och rikshot för att därefter gå till storms mot dessa med appeller flammande av upprördhet och ”folkligt” direktspråk. Sådan fuskpopulism gör ingen människa glad. Utspel av det slaget som ångar av politiska egenintressen och av snedvridna fördomar om ”vanligt folk” fungerar kort sagt inte.

Paulina Neuding är chefredaktör på Kvartal.se. I texten ”Det brinner inte var som helst” (21 juli) fångade hon elegant in det nya stämningslägets öppna tillfällighetsfönster. Neuding satte också orsaken till Sverigedemokraternas framgångar i blixtbelysning.

Mer att läsa: Åkesson dansade för de sina.

Medan flera övriga partier söker uppmärksamhet för sina företrädares besök i brandhärjade och väderplågade orter så torgför sig SD som naturligt integrerade delar av de människor som finns där ute och kämpar mot problemen.

Riksdagsledamoten Paula Bieler är hemvärnssoldat och på plats vid en brandhärd. Riksdagsledamoten Mattias Karlsson har en liten äng som han lånar ut för att bistå byalagets bönder med foder till djuren.

Att vara på en plats är något helt annat än att besöka en plats. Det vet varje populist som inte är en bekväm fuskare.