Widar

I morgon är det julafton. Denna afton följs nästa söndag av nyårsafton. Och om knappt ett halvår är det midsommarafton igen. Dessa tre aftnar har en särställning inom gebitet svenskt helgfirande. Aftonen före själva den fina Dagen bär på förväntningar och förhoppningar av skilda slag. På aftonen har den nya dagen ännu inte inträffat. Allt är liksom möjligt. Det nya året, den sköna semestermånaden juli respektive julklappar och lite julledigt ligger där framme och väntar på oss.

Det är skönt och sannolikt strukturerande mänskligt att hoppas och tro och att vilja och att önska. Kanske är viljan, hoppet, tron och önskningar något som kan liknas vid instinkter för oss människor? Kanske är just drömmar, hopp och tro några av vår arts mest betydelsefulla framgångsfaktorer?

För de gamla folkrörelserna inom frikyrkan, nykterheten och i arbetslivet var drömmar och förhoppningar helt grundläggande. Det fanns något att kämpa för, något som var värt att vänta på, något som var värt att kämpa för där framme. Det som gjorde folkrörelserna starka och framgångsrika var att de förmådde att knyta samman drömmandet och väntandet med små praktiska steg här och nu. Nykterheten fick tas en dag i taget. I väntan på himmelriket kan vi passa på att sträcka ut en hand åt vår nästa redan här och nu i det arma jordelivet. I väntan på de bättre tiderna i arbetslivet som hägrar i framtidsdiset kan vi läsa en bok, gå en studiecirkel, starta en sjukkassa.

Många av de där gamla folkrörelserna har danat och skapat Sverige till det hon är och till det hon har varit. Det kollektiva har stor plats i tankar och i mer oreflekterade beteenden. Med generationernas gång lakas förstås arvet ut. Det är som det är med den saken. Det vore dock bra och samhällsnyttigt om det på något sätt ginge att än en gång knyta ihop drömmar och förhoppningar med små praktiska steg här och nu. Förstår vilken skillnad vi skulle ha om utsatta och eftersatta människors drömmar om ett bra liv konkret och handfast kunde knytas ihop med små praktiska steg här och nu och förenas med insikten om att det endast är den egna ansträngningen och slitet nu som kan skapa ett bättre sedan!

God jul och fortsätt drömma och slita.