Debatt Vid ett möte på socialdepartementet den 17 oktober meddelade socialminister Annika Strandhäll att regeringen inom kort lägger fram ett förslag om att ta bort den så kallade handikappersättningen.

Istället införs ett merkostnadsbidrag. Det kan låta bra, men riskerar att bli förödande för gravt synskadade och blinda.

Huvudproblemet med regeringens förslag - att skrota handikappersättningen - är att merkostnader för hjälpbehov inte ska få räknas in i den nya merkostnadsersättningen.

Genom att inte erkänna hjälpbehov till följd av en funktionsnedsättning smiter regeringen ifrån sitt samhällsansvar.

Kommuner, landsting och regioner motiverar ofta olika avgifter, exempelvis för ledsagning, färdtjänst och hjälpmedel, med att personerna som drabbas av avgifterna har handikappersättning. Städhjälp och annan hjälp i hemmet, exempelvis att sortera tvätt eller läsa post. Detta är stödjande åtgärder som personer med en synnedsättning behöver just på grund av sin funktionsnedsättning, men ska enligt regeringen nu alltså inte få räknas som merkostnad.

Hur tänker regeringen då?

Handikappersättningen har sin grund i den så kallade blindhetsersättningen, som beslutades av riksdagen 1934. Den utbetalas som en skattefri kompensation för de merkostnader en person har på grund av sin funktionsnedsättning. Är man helt blind är bidraget i dagsläget 2576 kronor i månaden.

Regeringen försvarar sitt nya förslag med rättviseskäl. Även blinda måste kunna motivera sina merkostnader, menar regeringen. Men det som regeringen ser som rättvisa riskerar istället att bli godtycke och orättvisa.

Det är svårt att precisera sina merkostnader p.g.a. synnedsättningen och ännu svårare blir det när de största merkostnaderna vi har inte ska få räknas som en merkostnad. Det som faktiskt kan räknas som en merkostnad kan också bli svår att definiera och precisera, eftersom att vi själva exempelvis inte kan jämföra priser i butikerna. Vi som har en synnedsättning måste handla i den butik där vi kan få personlig service, oavsett priserna. Det går inte att lösa på annat sätt.

25 procent av alla synskadade är nästan aldrig ute på egen hand utan seende sällskap och 25 procent har aldrig använt internet. Det framgår av en ny Siforapport gjord på uppdrag av Synskadades Riksförbund. Det är siffror som skulle kunna minska, men med ett sådant här förslag, där kostnader för ledsagning inte räknas som en merkostnad, är risken att siffrorna istället ökar, för att vi helt enkelt inte har råd med den ledsagning som krävs för att vi ska ta oss utanför dörren.

Trots handikappersättningen visar undersökningar om levnadsnivå nämligen att personer med synnedsättning har en väsentligt sämre ekonomi än genomsnittsmedborgaren. Vi kan alltså snarare dra slutsatsen att handikappersättningen borde höjas. Överkompenserade kan blinda åtminstone knappast anses vara.

Bevara en handikappersättning som utgår från funktionsnedsättningen och låt den vara lika för alla, utan kränkande och godtycklig bedömning från Försäkringskassan.

Erkänn också personer med funktionsnedsättnings rätt till täckning av merkostnader som uppstår till följd av hjälpbehov..