Widar Jan Jörnmark är historiker, ekonom, forskare och författare. Hans insatser för att slutligen och starkt bidra till utläkning av den svenska "bostadsinfarkten" kan nog inte överskattas. Om det nu kommer en utläkning under Jan Jörnmarks livstid; vilket realistiskt sett borde betyda att saken senast är biff någon gång runt 2050?

Jörnmark själv tycks inte alltför hoppfull. I senaste numret av tidskriften Kvartal skriver han att: "Allt talar för att situationen nu kommer att försämras drastiskt."

Läs gärna: Övergiven politik med mossa.

Hur saker och ting förhåller sig har faktiskt varit känt sedan länge. Enligt Jörnmark är Ragnar Bentzels, Ingemar Ståhls och Assar Lindbecks bok ”Bostadsbristen” som kom 1963 fortfarande det "bästa som skrivits om branschen."

1942 införde regeringen de första statliga prisregleringarna. Under den mest rigida regleringseran mellan 1942-1968 gällde total prisreglering av hyresrätter, bostadsrätter och villor byggda efter 1947.

Detta gjordes för att regeringen avsåg att styra ekonomin genom byggmarknaden när den förmodade stora "efterkrigsdepressionen" skulle bryta ut.

Läs gärna: Åsa Romson går en proffsmatch.

Men depressionen kom aldrig. Tvärtom sköt den globala ekonomin fart och skapade expansiva rekorddecennier i ekonomin. "Därmed var början på dagens katastrofala situation i den svenska bostadssektorn inledd", skriver Jan Jörnmark. Politikerna förmådde inte anpassa bostadspolitiken till de nya förutsättningarna. Här grundlades dagens utanförskapsförorter, dåtidens innerstadsförfall och kransarna av villakommuner runt storstäderna.

Jan Jörnmark skriver att vi nu har haft: "sju decennier av oavbrutet reglerande och avreglerande, där förändringarna ständigt skett utan hänsyn till helheten."

Det som gör dagens situation värre än vanligt är att en "samstämmig kör av aktörer ropar på billiga hyresrätter." Något som dagens system absolut inte förmår att producera. Och att planlagstiftningen inte ändras. Och att bruksvärdeskontrollerade hyresrätter finns kvar. Och att riksbanken och finansinspektionen driver igenom betydande inskränkningar av "bostadsrättsmarknaden som varit de senaste decenniernas absoluta ljuspunkt".

Läs gärna: Chans till förnyelse.

Det finns knappast något viktigare för politiken än att åstadkomma betydande reformer av bostadsmarknaden. Hyresregleringen var helt ur fas redan 1946. 2016 är den med alla sina förgreningar och kärl en fullbordad infarkt. Vad är det som hindrar finansminister Magdalena Andersson från att lyssna på sådana kloka och underbyggda personer som Assar Lindbeck, Göran Persson, Klas Eklund. Jan Jörnmark och andra kunskapsunderbyggda reformivrare? Jag förstår det inte. Det är ett mysterium.