Widar Den så kallade ”Järvaveckan” avslutades i går. I en dryg vecka har partiledarna för de åtta riksdagspartierna plus Feministiskt Initiativ hållit tal på Spånga idrottsplats; på gångavstånd från några av de socialt och kriminellt mest belastade förorterna.

Partiledartalen har omgärdats av några timmars aktiviteter då myndigheter, organisationer och företag presenterar sig. Evenemanget har ett par, tre år på nacken och är skickligt insålt som en alternativ Almedalsvecka; evenemanget som alla journalister älskar att hata nästan lika mycket som vad de älskar att vara där.

Järvaveckan är således väldigt upphaussad i media. Det går nästan inte att hitta några kritiska och/eller granskande inslag i medierna. Från förra året finner jag några artiklar på temat ”Fler poliser och partifunktionärer än medborgare på plats”; det är det hela.

Mer att läsa: Snedvriden bild av Sverige.

På söndagen bjöd båda Stockholmstidningarna SvD och DN på långa texter där Järvaveckan hyllades av tidningarnas respektive politiska krönikörer. Enligt krönikörerna var det ingen måtta på hur politiskt viktiga – inte minst i jämförelse med Almedalsveckan – som aktiviteterna i Spånga bedömdes vara.

Talen på Spånga IP var mer ”autentiska” än annars enligt den ena tidningen som också förutspådde att Järvaveckan skulle komma att spela en stor roll i den kommande eftervalsdebatten. I den andra tidningen hoppas skribenten att Järva ska vinna över Almedalen bland annat därför att det är ”nazifritt” på Spånga IP.

Jag har inget emot Järvaveckan, Almedalsveckan eller för den delen alla andra veckor som kan finnas därute. Att tillskriva den ena eller andra veckan storpolitisk betydelse är dock våldsamt överdrivet och snudd på osant. Politik är ett ständigt pågående maratonlopp där sega och nedärvda strukturer har störst inverkan än något annat. Människor går inte och röstar på ett visst sätt för att den ena eller andra arrangören anordnar politiska veckor av olika slag.

Lusten att hylla Järvaveckan och dess besökare och tal som mer ”autentiska” än andra besökare och tal är som jag ser det mest ett uttryck för ideologiskt snedtänkande. Varför skulle en idrottsplats i Spånga vara mer autentisk för svensk politik än en park i Visby?