Widar Den tidigare inrikesministern Anders Ygeman är gäst i Fredagsintervjun som nu kan avlyssnas på Kvartal.se. Reportern Jörgen Huitfeldt lotsar Ygeman genom ett mycket intressant samtal om den dramatiska resa som Ygeman gjort från tämligen okänd långnötare i riksdagsbänken till en mycket uppmärksammad och uppskattad inrikesminister och till den nesliga avgången i samband med oppositionens hot om misstroendeomröstningar mot bland annat Anders Ygeman. Det Ygeman och även den tidigare infrastrukturministern Anna Johansson trillade dit på var Transportstyrelsesaffären som växte sig allt allvarligare under sommaren och förhösten.

Mer att läsa: Prövningar för unga män.

Ett lite oväntat hinder på vägen kan man tänka. Vilket inpräntar kunskapen om att en av de viktigaste kunskaperna och färdigheterna hos ansvariga politiker är att vara beredd att parera oväntade händelser och oönskade konsekvenser.

Jörgen Huitfeldt försökte pressa fram lite bitterhet hos Anders Ygeman. Han betraktar sig som helt oskyldig och har enligt vad han säger helt följt boken för vad han skulle göra och också gjorde i Transportstyrelsesaken. Ändå valde statsminister Stefan Löfven att låta Anders Ygeman få gå på plankan medan Löfven tog strid för försvarsminister Peter Hultqvist och sa att "det här är min försvarsminister."

Huitfeldt frågade Ygeman om han inte istället gärna hade sett att Löfven tagit strid för honom? Anders Ygeman svarade klokt och elegant att han självfallet gärna varit kvar men att det - när det nu var som det var - inte fanns några alternativ. Någon bitterhet kunde inte anas hos Anders Ygeman som idag är gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Han har mognat och fördjupats av sina erfarenheter och kan säkert - om Socialdemokraterna går hyfsat bra i valet 2018 - se fram mot nya ledande uppdrag inom politiken.

Ett ämne under Fredagsintervjun var invandringspolitiken under de år då Ygeman som inrikesminister stod mitt i skottgluggen. Det hade varit klädsamt om Ygeman andats lite självkritik på det här området. Framförallt haltar beskrivningen av att regeringen inte hade kunnat bromsa antalet asylsökande under de senaste åren; långt innan den berömda Tvärvändningen i november 2015. De allra flesta av folkvandrarna flydde ju faktiskt inte från krig och tortyr. Anders Ygeman och andra toppsossar skulle tjäna på att solidarisera sig något mer med den politik som de faktiskt för.