Widar Allt annat än en framgång för Sverigedemokraterna i söndagens kyrkoval skulle överraska mig rejält. För varje kulturradikal – varav många säkert är för snåla för att själva vara medlemmar i Svenska kyrkan – som propagerat för att folk ska gå och rösta mot ”otäcka SD” har nämligen SD: s röstandel antagligen ökat högst påtagligt. Vilket är mycket begripligt så som jag ser på världen.

Mer att läsa: Helige Ande i Karlslund.

Någonstans runt 80-85 procent av Svenska kyrkans flera miljoner många medlemmar brukar dock avstå från att använda sin rösträtt i kyrkovalen. Vilket i sig är ett starkt argument för att avveckla dagens upplägg där det officiella Sverige ”låtsas” att det är ett allmänt val av mycket stor allmän betydelse som pågår. Kyrkans medlemmar borde befrias från detta spektakel för att i stället likt andra registrerade trosförbund och/eller andra organisationer få välja sina styrelser och ombud på ett mer – för allmänheten – mer nedtonat sätt.

Mer att läsa: Någon är en glad tvivlare.

Kyrkans medlemmar äger rätten att på egen hand bestämma vilka partier/personer som enligt stadgar och statuter ska vara valbara. En utgångspunkt som i mina ögon borde vara fundamentet för dessa stadgar är att det handlar om partier/personer som framförallt relaterar till kyrkans mer mytiska och mystiska intelligens som kretsar kring Gud, Jesus och den Helige Ande.

Biskopen i Linköpings stift Martin Modéus resonerade 2016 i sina ”herdabrev” till församlingen ”Levande tillsammans med Kristus” om att termen ”bedjande-och-sökande” var bättre och mer utvecklingsriktad än den mer svartvita antingen/eller termen ”troende.”

Biskopen tänker rätt. Tänker jag. Bedjande-och-sökande är en rimlig och härligt öppen och diskussionsbar plattform för religiöst utövande inom Svenska kyrkans medlemskår. Med väl detta sagt är det angeläget att påpeka att en organiserad socialdemokrat, vänsterpartist, centerpartist eller sverigedemokrat naturligtvis kan kombinera sitt partimedlemskap med att vara just bedjande och sökande.

De månglare som vare sig ber eller söker utan bara tuggar sina vanliga profana fördomar om politik och politiker; de borde dock mer bestämt hållas på armlängds avstånd från templet.