Widar I fredags kväll var det ett stort avtackningsparty för landshövding Elisabeth Nilsson. Uppskattningsvis 500 personer tog plats i en av de stora salarna på Linköpings Konsert & Kongress för att säga hejdå till den norrbottniska järnladyn som huserat i det gamla slottet i åtta år. Jag var där. Arrangörerna hade satt samman ett imponerande program med musik, sång, tal och det bjöds på god mat och dryck i anständiga mängder.

Av de många talen att döma tycks Elisabeth Nilsson framförallt ha gjort stora avtryck och insatser när det gäller näringsliv, försvarsmakten, utbildning och kultur. Det gick inte att ta miste på den uppriktiga glädjen hos konstnärer och musiker och i scenkonstbolaget över att ha haft en landshövding med ett stort och kunnigt intresse för kultur. Johanna Palmér på Östsvenska Handelskammaren och Peter Borring från LRF talade uppriktigt och rättframt om Elisabeth Nilsson betydelse för näringslivet. Elisabeth Nilsson kommer ju från järn- och stålindustrins verkstäder och fabriker och har även gjort en period som chef på branschens intresse- och lobbyorganisation Jernkontoret. Så näringslivsintresset var liksom gjutet redan från hennes dag ett i Östergötland.

Chefen på Helikopterflottiljen och rektorn för Linköpings universitet betonade i sina tal till den avgående landshövdingen hennes stora intressen för det militära och för det pedagogiska; vilket jag har sett på lite närmare håll. Under flera år har jag då och då medverkat på Allmänna försvarsföreningens möten i Östergötland. Där har Elisabeth Nilsson varit en driven ordförande som sett till att föreningens gästats av allt från ÖB och nedåt. Försvarsindustrin har självklart varit ytterst närvarande i dessa sammanhang.

Det där med Elisabeth Nilssons intresse för utbildning och pedagogik ger mig anledning att "avslöja" att hon också och inte minst har särdeles starka känslor och intressen för politik. Och det var i de politiska samtalen - inte så sällan om just utbildningens betydelse för Sveriges välstånd och välfärd och demokrati - som vi framförallt möttes och inspirerade varandra. Elisabeth är mycket beläst och allround i sin politiska perception. Jag har fått många uppslag, mycket uppmuntran och gott omdöme från henne under årens lopp.

En landshövding verkar ju i en på många sätt politisk bransch. Hon är regeringens förlängda arm ute i environgerna. Bland annat hade Elisabeth Nilsson regeringens uppdrag att på sin länsstyrelse axla ansvaret för de superviktiga och svåra frågorna om hedersvåld/hedersförtryck. Hedersutredaren Juno Blom - som snart lär bli riksdagsledamot - har flera gånger berättat om det starka och orädda stöd som hon fått av sin chef Elisabeth Nilsson. En järnlady viker inte ner sig när det gäller.

I mina ögon har Elisabeth Nilsson kort sagt varit en toppenlandshövding.