Ledare Den som vill förstöra en middag kan ta upp frågan om kungahuset eller förbud mot tiggeri. Och i vissa delar av landet är vargens existens en bra partykrascher, liksom samefrågan.

Men det säkraste sättet att fördärva den goda stämningen är att diskutera Palestina-Israelfrågan. Då hettar det alltid till. Ingen annan världskonflikt är permanent laddad med lika starka känslor.

Det är också ett ämne som nästan garanterat ger elaka mejl och telefonsamtal till den som skriver på temat.

Men de antisemitistiska händelserna de senaste dagarna gör att vi måste vi ta den risken.

I debatten är alla överens om det fullständigt avskyvärda i dessa handlingar, att all slags rasism ska bekämpas och att antisemitismen är ett större problem än vad vi erkänt.

I detta är det lätt att instämma. Kanske alltför lätt. Att säga sig vara antirasist kan alla vettiga människor.

Men det blir mer komplicerat när det är personer med bakgrund i Mellanöstern som driver antisemitismen - än när det är några skränande Hollywoodnazister med svensk etnicitet som skämmer ut sig.

Vi måste våga diskutera detta:

För det första är det inte obegripligt om människor som flytt till Sverige därför att Israel invaderat deras land också gör kopplingen till judendomen.

Men att det är begripligt innebär inte att det är ursäktligt. Det borde vara glasklart att alla judar inte sympatiserar med Israel, eller kan hållas ansvarig för vad det landet har för sig. Och definitivt inte ta skulden för att kanaljen i Vita Huset beslutat erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

En motsvarande dumhet är att göra alla muslimer ansvariga för vad ISIS har för sig. Eller skylla alla män för vad några svinpälsar gjort.

Att bekämpa rasism är att också bekämpa kollektiv skuldbeläggning.

För det andra måste våga se att rasismen finns i alla kulturer och befolkningsgrupper. Det är ytterst fördomsfullt att utgå från att det bara är etniska svenskar som är rasister.

Kanske är det rent av tvärtom så, att Sverige i allmänhet lyckats så väl med att bekämpa inrotade vanföreställningar - att vi tror det är en fördom att andra etniska grupper också har fördomar.